AFA ansåg att en danslärare med hälseneruptur inte omfattades av trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA), eftersom hon inte var arbetstagare. Den avgörande fråga som aktualiserades i ärendet var därmed om dansläraren var att betrakta som arbetstagare eller uppdragstagare.
En person som utför arbete för annan under dennes ledning och under utsatt arbetstid är normalt att se som arbetstagare. Att personen inte själv ansvarar för kostnader och arbetsverktyg i samband med utövande av tjänsten talar också för att den är en arbetstagare. En uppdragstagare, å andra sidan, utför som huvudregel inte arbete under ledning av uppdragsgivaren och bestämmer själv när arbetet ska utföras. Denne står också normalt för de resurser och verktyg som krävs.
Mot att dansläraren var att betrakta som arbetstagare talade att hon hade en enskild firma, att det fanns ett avtal av vilket det framgick att uppdraget inte var en anställning som inte omfattades av kollektivavtal eller lagen om anställningsskydd (LAS).
För att dansläraren var att betrakta som arbetstagare talade bland annat att hon inte hade egna anställda och inte heller egna arbetsredskap. Hon hade förvisso en enskild firma, men fakturerade inte i denna och fick inte heller ersättning genom uttag ur denna. Istället utbetalades lön den 25:e i varje månad sedan flera år. Arbetsgivaravgift betalades också in för henne samt att skatt drogs av på hennes lön. Dansläraren följde ett schema som uppdaterades terminsvis och som kunde ändras över tid. Hon hade 2 månaders uppsägningstid och skulle fylla i en närvarorapport. Bilagan till avtalet innehöll också arbetsbeskrivning och förhållningsregler.
Skiljenämnden anförde att hur parterna själva har betecknat eller uppfattat rättsförhållandena inte är avgörande, utan det är istället de verkliga förhållandena. Skiljenämnden hänvisade till praxis från Arbetsdomstolen av vilken det framgår att man för att avgöra om en person ska ha utfört arbete som arbetstagare eller uppdragstagare ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Detta i linje med att arbetsrättslig lagstiftning i sina grunddrag är tvingande till arbetstagarens förmån och inte kan åsidosättas genom avtal.
Med hänvisning till de omständigheter som kvinnan påvisat bedömdes hon vara arbetstagare. Hon omfattades därmed av TFA.
Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar, dom i ärende 2021/54 meddelad 2022-12-19