Rättvisare sjukpenningprövning för ”timvikarier”

År 2008 infördes den så kallade rehabiliteringskedjan när det gäller rätten till sjukpenning. Den som ansöker om sjukpenning och har en anställning ska den första perioden få sjukpenning om hen inte kan utföra sitt ordinarie arbete eller annat arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder. Efter en period prövas arbetsförmågan även gentemot andra normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Först om personen i fråga inte klarar av ett sådant arbete kan hen få sjukpenning. Den senare bedömningen upplevs ofta som mycket strikt och restriktiv. 

När det gäller personer som innehaft någon form av behovsanställning – ”timvikarier” och liknande – har dock Försäkringskassan ansett att arbetsförmågan inte ska jämföras gentemot det arbete personen brukar utföra om hen inte haft inbokade arbetspass under sjukperioden. Istället har Försäkringskassan tillämpat den hårdare prövningen gentemot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.

Många av fackförbundens medlemmar arbetar idag som timvikarier eller liknande, och har inte alltid arbetspass inbokade speciellt långt i förväg. Det innebär att de vid sjukdom har utsatts för en hårdare prövning än de med en tillsvidareanställning, trots att dessa medlemmar försörjt sig på ett och samma arbete i flera år tid.

Shideh, medlem Svenska Kommunalarbetareförbundet, har under flera års tid arbetat som timvikare i en omfattning som motsvarar heltid som undersköterska inom hemtjänsten. När hon behövde operera foten och benet ville hon vara schysst mot sin arbetsgivare och upplyste om att hon skulle vara borta en period – så att arbetsgivaren skulle kunna planera verksamheten. Detta innebar också att hon inte blev inbokad på några arbetspass efter operationen och under rehabiliteringstiden.

Försäkringskassan följde sin policy och nekade Shideh sjukpenning och menade att visserligen kunde hon inte utföra sina tidigare arbetsuppgifter inom hemtjänsten, men eftersom hon inte hade några pass inbokade efter operationen skulle hon inte jämföras mot sitt yrke, utan mot ett normalt förekommande arbete. Försäkringskassan menade att hon till exempel skulle kunna ta ett stillasittande arbete som fanns på arbetsmarknaden i övrigt och nekade henne sjukpenning.

Shideh beviljades rättshjälp via sitt förbund och fick hjälp att driva ärendet i domstol. Kammarrätten har nu äntligen avgjort ärendet och slagit fast att personer som ansöker om sjukpenning ska jämföras mot sitt ordinarie arbete om ett anställningsförhållande föreligger, oavsett anställningsform. Det spelar ingen roll att arbetsgivaren och den anställde i förväg inte har bestämt den exakta omfattningen av arbetet som ska utföras.

Detta besked är välkommet för alla timvikarier och andra som inte har fasta anställningar. Det är också en mycket rimlig tolkning av sjukförsäkringen – som ska täcka inkomstbortfall vid sjukdom oavsett anställningsform – i en tid när otrygga anställningar blir allt vanligare på arbetsmarknaden.

Shideh hade beviljats rättshjälp av sitt fackförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet och hennes ombud var förbundsjurist Kerstin Burman, LO-TCO Rättsskydd AB, 08-676 63 40.