Olycksfall i arbetet orsakade diskbråck

En undersköterska råkade ut för ett olycksfall i sitt arbete. Hon utsattes för ett häftigt ryck av en vårdtagare, varvid hon kände en omedelbar smärta i nedre delen av ryggen som strålade ut i höger ben. Armrycket resulterade i en rejäl ryggvridning. Hon uppsökte ortopedkliniken och en magnetröntgen som gjordes där visade ett diskbråck i ländryggen. Hon opererades akut samt vid ytterligare ett tillfälle. Efter detta hade hon kvarstående besvär från rygg och ben. Kvinnan anmälde dessa besvär som en arbetsskada och sökte förlängd sjukpenning p.g.a. arbetsskada (numera fler dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå). Hon hade haft ryggbesvär även före olycksfallet, men det fanns ett besvärsfritt intervall om tre år.

Försäkringskassan godkände inte de anmälda besvären som en arbetsskada. Försäkringskassan menade nämligen att det inte fanns vetenskapligt stöd för att besvären var orsakade av olycksfallet.

Undersköterskan överklagade till förvaltningsrätten med hjälp av ett ombud från LO-TCO Rättsskydd. Vi åberopade två läkarintyg till stöd för att besvären hade ett samband med olycksfallet. Vi sade också att lagens krav på vetenskapligt stöd gäller vid bedömning av om en arbetsmiljöfaktor är skadlig och inte vid sambandsbedömningen. Försäkringskassan åberopade ett yttrande av en försäkringsmedicinsk rådgivare till stöd för att det inte fanns ett orsakssamband.

Förvaltningsrätten avslog överklagandet och ärendet drevs därför vidare till kammarrätten. Vi framförde där att AFA Trygghetsförsäkring hade godkänt kvinnans besvär som en arbetsskada och bedömt att hon fått bestående besvär p.g.a. olycksfallet. Kammarrätten inhämtade ett utlåtande från en sakkunnig. Denne angav att det kan vara sant att det inte finns något vetenskapligt stöd för att ett diskbråck kan uppstå som ett resultat av ett armryck. Men klinisk erfarenhet talar för att armycket är en adekvat orsak till uppkomsten av ett akut diskbråck i ländryggen. Sakkunnigläkaren bedömde att det var övervägande sannolikt att kvinnans arbetsoförmåga berodde på olycksfallet.

Även kammarrätten godtog ett samband och godkände besvären som en arbetsskada. Kammarrätten anförde bl.a. att undersköterskans tidigare ryggbesvär var en del av hennes befintliga skick och inte kunde betraktas som en konkurrerande skadeorsak. Vid värderingen av läkarnas yttranden beaktade kammarrätten att olycksfallet var av ovanligt slag och att detta medförde svårigheter att finna vetenskapligt stöd i litteraturen avseende sambandsbedömningen. Enligt kammarrätten måste hänsyn även tas till bedömningar som är baserade på kliniska erfarenheter i fall som dessa. Kammarrätten gav därför de två läkarintyg vi åberopat samt sakkunnigutlåtandet företräde framför den försäkringsmedicinske rådgivarens yttrande.

Det har varit mycket svårt att vinna acceptans för att olycksfall i arbetet kan orsaka diskbråck. Oftast anser Försäkringskassan, de försäkringsmedicinska rådgivarna och domstolar att diskbråck beror på bakomliggande degenerativa förändringar i disken. Det är positivt att kammarrätten här utgår från vad klinisk erfarenhet visar. Det är också positivt att kammarrätten ser kvinnans tidigare ryggbesvär som en del av hennes befintliga skick och inte som en konkurrerande skadeorsak. En annan viktig aspekt av domen är att kammarrätten inte nöjde sig med att konstatera att läkarna har olika uppfattningar i fråga om besvären var en arbetsskada, utan gjorde en värdering av läkarnas yttranden.

Det var Kommunal som hade bevilja sin medlem facklig rättshjälp och förbundsjurist Phillip Eldon vid LO-TCO Rättsskydd som företrädde henne i kammarrätten, 08-676 63 33.