Målet gäller en medlem som under lång tid arbetat som musiker i en orkester. Under hösten 2015 repeterade orkestern inför en särskild orkesterproduktion med extra höga ljud från trum- och blåssektionen, vilket gav upphov till ett ringande ljud i medlemmens öron som sedan inte gått över. Hörselundersökningar som genomförts efter de särskilda repetitionerna under hösten 2015 visade sedermera att medlemmen har en hörselnedsättning, ljudkänslighet och tinnitus. På grund av hörselbesvären har medlemmen tvingats sluta arbeta som musiker och påbörja en omskolning till ett annat arbete. Medlemmen ansökte därför om livränta under omskolningstid och anförde att hennes hörselbesvär har orsakats av långvarig skadlig inverkan i arbetet som musiker samt av ett olycksfall i arbetet under hösten 2015 (exponering för extra höga ljud under den särskilda orkesterproduktionen).
Vid prövningen hos Försäkringskassan hade medlemmen ett utlåtande från en specialist i audiologi till stöd för sin inställning i ärendet. Försäkringskassan avslog dock medlemmens ansökan och menade att övervägande skäl inte talar för samband mellan hörselbesvären och medlemmens arbete, utan att det mer sannolikt var något annat (ålder eller en inneröresjukdom) som gav upphov till besvären. Till stöd för sin inställning i ärendet hade Försäkringskassan två yttranden från en försäkringsmedicinsk rådgivare (FMR) som är specialist i öron-näsa-halssjukdomar, dock inte specialist i audiologi.
Efter Försäkringskassans avslag ansökte medlemmen om rättshjälp hos sitt fackförbund Sveriges Yrkesmusikerförbund varpå rättshjälp beviljades av förbundet.
Vid prövningen i Förvaltningsrätten gavs ett kompletterande utlåtande från den tidigare rådfrågade specialisten i audiologi in till domstolen till stöd för medlemmens inställning i målet, men Försäkringskassan vidhöll sin inställning med stöd av ytterligare ett yttrande från sin FMR. Ytterligare ett utlåtande från en annan specialist i audiologi gavs då in till domstolen till stöd för medlemmens inställning, varpå Försäkringskassan kontrade med ett fjärde yttrande från samma FMR.
Efter att ha vägt läkarnas utlåtanden mot varandra (två specialister i audiologi mot Försäkringskassans FMR som är specialist i öron-näsa-halssjukdomar) bedömde förvaltningsrätten att det finns ett starkt medicinskt stöd för att den övervägande delen av medlemmens hörselbesvär har orsakats av olycksfall eller annan skadlig inverkan i hennes arbete. Det bedömdes vidare inte ha framkommit någon konkurrerande skadeorsak som med större sannolikhet kan anses ha orsakat hennes hörselnedsättning, ljudkänslighet och tinnitus. Övervägande skäl bedömdes därför tala för att medlemmens hörselbesvär har orsakats av olycksfall och skadlig inverkan i arbetet, varför hennes överklagande bifölls på sådant sätt att hörselbesvären godkändes som arbetsskada. Ärendet återförvisades sedan till Försäkringskassan för fortsatt handläggning.
Vid Försäkringskassans prövning beviljades medlemmen, mot bakgrund av att hennes besvär godkänts som arbetsskada av förvaltningsrätten, livränta för den inkomstförlust hon gör under den tid hon genomgår en omskolningsutbildning till ett annat yrke. Förvaltningsrättens dom medför att medlemmen fått rätt till nästan 400 000 kronor i livränta från Försäkringskassan.
Förvaltningsrätten i Stockholms dom i mål nr 6980-20 meddelad den 14 januari 2021.
Medlemmen hade beviljats facklig rättshjälp av sitt fackförbund Sveriges Yrkesmusikerförbund. Ombud var förbundsjuristen Erika Engman Litfeldt, 08-6766345.