Målet handlar om omprövning av trafikskadeersättning. Medlemmen ådrog sig en personskada vid en trafikolycka år 1988. År 1997 avslutades ärendet av trafikförsäkringsbolaget. År 2017 begärde medlemmen omprövning av den ersättning som han erhållit från trafikförsäkringsbolaget då han år 2015 hade fått kunskap om att rätt till omprövning kunde föreligga. Medlemmen begärde rätt till omprövning från och med inkomståret 2007 och för efterföljande år. Skälet för begäran om omprövning var att medlemmen efter att försäkringsbolaget avslutat ärendet år 1997 hade drabbats av en inkomstförlust orsakad av trafikolyckan. När skadan slutreglerades av försäkringsbolaget bedömdes mannen vara fullt ut kompenserad genom beviljat sjukbidrag och arbetsskadelivränta (trafikolyckan utgjorde även en arbetsskada). Redan år 1998, det vill säga ett år efter att försäkringsbolaget slutreglerat ärendet uppstod en förlust som var väsentlig.
Lagen anger i den lydelse som gäller för detta mål att den som vill bevaka rätt till trafikskadeersättning ska väcka talan inom tre år från det han eller hon fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Gör han eller hon inte det är talan förlorad. En begäran om omprövning kan tidigast ske när en väsentlig förändring inträder och det finns förutsättningar för omprövning.
När medlemmen begärde omprövning vägrade försäkringsbolaget att betala ersättning för inkomstförlust då försäkringsbolaget ansåg att rätten till ersättning var förlorad på grund av preskription. Det vill säga att medlemmens rätt att begära ersättning genom trafikförsäkringen för uppkommen inkomstförlust hade upphört.
Ärendet har tidigare prövats i Högsta domstolen (NJA 2020 s 853). De rättsfrågor som Högsta domstolen då besvarade innebar dock inte att tvisten kunde lösas. Vid den nya prövningen hade nu tingsrätten och hovrätten landat i olika slutsatser om hur medlemmens rätt till omprövning och ersättning skulle bedömas. Högsta domstolen meddelade därefter prövningstillstånd på nytt och har nu kommit med sin dom. Högsta domstolen bifaller medlemmens talan.
Högsta domstolen uttalar att den omprövningsfordran som uppstod år 1998 år är preskriberad. Bedömningen av rätt till omprövning och ersättning från och med inkomståret 2007 ska dock enligt Högsta domstolen ske, utan beaktande av att det finns preskriberade fordringar för tid dessförinnan. Inte heller ska preskriberade fordringar påverka bedömningen av rätt till ersättning när väl rätt till omprövning medgivits.
Rätt till ersättning utdöms med drygt en miljon kronor till medlemmen. Försäkringsbolaget ska även betala medlemmens rättegångskostnader på drygt en miljon kronor.
Högsta domstolens dom kommer ha stor betydelse för försäkringstagare och skadade som begär omprövning enligt 5 kapitlet i skadeståndslagen. Det gäller exempelvis trafikskador, ansvarsskador patientskador och läkemedelsskador. Det handlar vid omprövning alltid om stora ersättningsbelopp för de försäkrade.
Från och med den 1 januari 2015 finns det en ”ny” lagreglerad preskriptionsfrist för omprövning av ersättning enligt 5 kapitlet skadeståndslagen. Den nya lagen anger att en begäran om omprövning måste ske inom tre år från att de förhållanden som kan ge rätt till omprövning uppstått och inte inom tio år som var fallet i detta mål. Högsta domstolens nu meddelade dom har dock även betydelse (möjligen i högre utsträckning) för hur preskription ska tillämpas även med den nya kortare preskriptionsfristen i trafikskadelagen.
Ombud i målet är förbundsjuristerna Lina Gertzell och Ulf Lejonklou (tfn. 08-676 63 57)
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation