LO-TCO Rättsskydd har vunnit en principiellt viktig fråga om inom vilken tid som en medlem har rätt att återkomma till ett trafikförsäkringsbolag med anledning av att det uppstått en inkomstförlust som inte förelåg när skadan slutreglerades av försäkringsbolaget. Beslutet från Högsta domstolen innebär att detta viktiga skydd för medlemmar kvarstår.
Trafikskadeersättning regleras genom en lag, trafikskadelagen. Denna hänvisar i sin tur till 5 kapitlet skadeståndslagen om hur ersättningen för personskada ska beräknas.
Högsta domstolen har i beslut i mål nr Ö 5362-19 prövat frågan om hur reglerna om preskription förhåller sig till rätten till omprövning enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen. Detta gäller trafikolyckor som inträffat före den 1 januari 2015. Dessa skador har två preskriptionstider. Den försäkrade ska återkomma inom tre år från det han/hon fick kännedom om att det fanns ett ersättningsanspråk och som senast inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunde göras gällande.
En medlem i Svenska Byggnadsarbetareförbundet skadades år 1988 i trafikolycka och kunde därefter inte återgå i sitt tidigare arbete som golvläggare. På grund av att han var fullt ut kompenserad av den ersättning han fick från Försäkringskassan erhöll han inte någon ersättning för inkomstförlust från trafikförsäkringsbolaget (bolaget). Medlemmen fick senare kännedom om att löneutvecklingen i hans gamla yrke hade varit bättre än vad som förväntades när skadan slutreglerades och att han därför gjorde en inkomstförlust trots ersättningen från Försäkringskassan. Han vände sig därför, år 2017, till bolaget för att få omprövning av sin rätt till ersättning.
För att ha rätt till omprövning krävs att det har skett en väsentlig förändring av de förhållanden som låg till grund för ersättningens ursprungliga bestämmande. Bolaget bedömde att det redan år 1998 hade skett en väsentlig förändring och att medlemmen därför hade rätt till omprövning. Bolaget menade dock att medlemmens anspråk på ersättning var preskriberat eftersom det hade gått mer än tio år från det att förändringen inträffade till det att medlemmen tog kontakt med bolaget. Bolaget ansåg därför att medlemmen inte hade rätt till någon ersättning alls, dvs. inte heller för de år som låg mindre än tio år tillbaka i tiden.
Medlemmen väckte härefter talan i tingsrätten med hjälp av LO-TCO Rättsskydd och yrkade att bolaget skulle utge drygt en miljon kronor i inkomstförlustersättning. Eftersom det var oklart hur reglerna om preskription förhöll sig till rätten till omprövning kom parterna och tingsrätten överens om att hänskjuta följande två frågor till Högsta domstolen.
- Preskriberas den försäkrades fordran på ersättning för inkomstförlust i sin helhet vid en och samma tidpunkt tio år från det att rätten till omprövning uppstod eller preskriberas fordringsrätten successivt tio år efter det att inkomstförlusten faktiskt uppstod?
- Kan flera väsentliga förändringar av förhållanden som legat till grund för ersättningen, och som medför rätt till omprövning, uppstå inom ramen för en och samma inkomstutveckling?
LO-TCO Rättsskydd anförde att en fordran inte bör kunna preskriberas innan den uppstår och att fordringsrätten därför bör preskriberas succesivt. LO-TCO Rättsskydd menade vidare att rätten till ersättning för de senaste tio åren inte skulle vara preskriberad även om fordran preskriberas i sin helhet tio år efter att den väsentliga förändringen uppstod eftersom det varje år uppkommer en ny väsentlig förändring eftersom löneutvecklingen hade fortsatt uppåt.
Högsta domstolen har i beslutet förklarat att den fordran på ytterligare ersättning som den försäkrade kan ha vid en omprövning preskriberas i sin helhet tio år från det att den väsentliga förändringen av uppkom.
Högsta domstolen har vidare förklarat att den försäkrade kan ha rätt till flera omprövningar om det sker nya väsentliga förändringar under åren. Med tiden kan det alltså uppkomma nya väsentliga förändringar i de ekonomiska förhållandena, t.ex. en fortsatt löneutveckling, och varje sådan kan motivera en ny omprövning av den ersättning för inkomstförlust som ursprungligen bestämdes.
Högsta domstolen har alltså givit medlemmen och LO-TCO Rättsskydd fel i den första frågan men rätt i den andra. Högsta domstolens uppfattning i fråga två medför, enligt LO-TCO Rättsskydds uppfattning, samma resultat som om vi hade fått rätt i den första frågan, dvs. att man kan ha rätt till ersättning för upp till tio år tillbaka i tiden från det att man vänder sig till bolaget med sitt anspråk.
Detta eftersom Högsta domstolen säger att varje väsentlig förändring kan motivera en ny omprövning av ersättningen för inkomstförlust. Vid omprövningen ska man fastställa de inkomstförhållanden som föreligger vid omprövningstillfället och jämföra dessa förhållanden med vad som ursprungligen har avtalats. Om det föreligger en väsentlig förändring, kan rätt till ersättning föreligga. Därigenom ska medlemmen kompenseras för sin inkomstförlust för tio år tillbaka från det att han återkom till försäkringsbolaget. Detta under förutsättning att han återkommit inom tre år från det han fick kännedom om den väsentliga förändringen.
Det är viktigt att ha i åtanke att detta gäller trafikolyckor som inträffat före den 1 januari 2015. För tid därefter gäller andra preskriptionsregler. De flesta omprövningsärenden är dock sådana där det gått många år sedan olyckan inträffade innan det kan vara aktuellt att pröva rätten till omprövning.
Det är också mycket viktigt att uppmana alla medlemmar att ansöka om omprövning så snart det finns skäl till det. Det är inte bra om ärendena ligger för länge, för då kan man få liknande problem som i detta mål och det är helt onödigt. Uppmana därför medlemmar att begära omprövning så snart de anser att de har rätt till det.
Ärendet har nu lämnats åter till tingsrätten för att avgöra medlemmens rätt till ersättning.
Medlemmen har beviljats rättshjälp av sitt fackförbund Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Ombud i målet var förbundsjuristerna Jimmie Söndergaard, tel 08-676 63 44, Lina Gertzell, tel 08-676 63 65.