Mannen har tidigare arbetat med fysiskt tunga arbeten, i huvudsak som gruvarbetare. Försäkringskassan har godkänt de besvär som mannen har i nacke och axel som en arbetsskada.
Försäkringskassan hade bedömt att mannen hade rätt till livränta med en fiktiv inkomst efter skadan på ca 245 tkr utifrån att han antogs kunna klara arbeten som t.ex. receptionist, biljettförsäljare eller kundtjänstmedarbetare.
Frågan i målet var om mannen efter arbetsskadorna hade någon förmåga att skaffa sig inkomst genom annat arbete eller om hans inkomst efter skadan skulle bestämmas till noll kronor. Förutom att utredningen innehöll flera läkarutlåtanden där det angavs att mannen inte klarar något arbete som förekommer på arbetsmarknaden fanns i målet även en utredning som genomförts av Arbetsförmedlingen. Av denna framgick bl. a. att mannen avråtts från arbete vid dator.
Kammarrätten finner nu att mannens förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete får bedömas ha varit helt nedsatt och hans inkomst efter skadan ska därför bestämmas till noll kronor. Domstolen anser att de arbeten som Försäkringskassan föreslagit med hänsyn till ovanstående inte kan anses som lämpliga. Försäkringskassan hade inte gett några ytterligare förslag på arbeten som mannen kunde utföra.
Kammarrätten framhåller att det bör ställas höga krav på utredningen när det gäller framtida alternativa arbeten och inkomster. Kammarrätten refererar till Högsta förvaltningsdomstolen som tidigare har uttalat att det är viktigt att utredningen av livränteunderlaget uppfyller höga krav eftersom ett beslut om livränta ofta har mycket stor betydelse för den försäkrade och att beslutet måste vila på ett fullgott underlag. I förevarande fall kan slutsatsen således dras att Försäkringskassan inte hade uppfyllt sin utredningsskyldighet avseende inkomsten efter skadan.
Kammarrätten i Sundsvalls dom meddelad den 16 mars 2020 i mål nr 3052-18.
Medlemmen hade beviljats rättshjälp av sitt fackförbund Seko. Ombud var förbundsjuristen Anne Rajmic, 08-676 63 21, anne.rajmic@fackjuridik.com