Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en vägledande dom avgjort ett mål om arbetsskadelivränta och bifaller överklagandet där en jurist från LO-TCO Rättsskydd AB varit ombud.
Målet rörde frågan om vid vilken tidpunkt en arbetsskadad ska få sitt livränteunderlag fastställt i de fall det gått lång tid mellan skadan och ansökan om livränta. Livränteunderlaget utgörs enligt huvudregeln av den sjukpenninggrundande inkomst som en försäkrad hade vid tidpunkten då livränta ska lämnas.
HFD slår fast att begreppet ”lämnas” i lagen ska tolkas som att det är tidpunkten då förutsättningarna för livränta för första gången är uppfyllda – och inte tidpunkten då livräntan för första gången kan betalas ut. Distinktionen blir avgörande i de fall då ansökan lämnas in mer än sex år efter skadan eftersom man då omfattas av preskriptionsregler som innebär att man kan få ersättning för sin skada högst sex år bakåt från ansökan.
LO-TCO Rättsskydd hade fört fram att det är denna tolkning som måste gälla, och att preskriptionsregler inte ska avgöra storleken på en arbetsskadelivränta. HFD konstaterar bl.a. att någon annan tolkning inte kan ha varit lagstiftarens avsikt och att det huvudsakliga syftet med livräntan är att ge en i princip full kompensation vid inkomstförlust på grund av arbetsskada.
Domen lägger grund för en mer rättvisande beräkning av rätten till livränta, där underlaget fastställs i så nära anslutning till skadan som möjligt.
Medlemmen i ärendet hade beviljats rättshjälp av sitt fackförbund SEKO. Ombud för medlemmen var förbundsjurist Magnus Eriksson, 08-676 63 47.
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation