Arbetsdomstolen meddelade den 13 mars 2019 dom, AD 2019 nr 16, i ett mål gällande kollektivavtalsbrott mellan Byggnads och två hängavtalsbundna bolag.
I Byggavtalet finns bestämmelser om hur lön ska beräknas och betalas. Varje kategori av arbetstagare har ett fördelningstal. Lönen ska beräknas utifrån respektive arbetstagares fördelningstal med utgångspunkt i den överenskomna lönen för yrkesarbetare. Fördelningstalen för olika kategorier av arbetstagare är 1,00 för yrkesarbetare samt 0,88, 0,75 eller 0,50 för övriga arbetstagare. Fördelningstalen ska alltid tillämpas och bestämmer lönen till lärlingar och andra arbetstagare utan yrkesbevis inom respektive yrkesgrupp och yrkeskategori hos en arbetsgivares olika verksamheter.
Två stycken bolag verksamma inom Svenska Byggnadsarbetareförbundets verksamhetsområde tecknade i februari 2013 varsitt hängavtal på Byggavtalet samt även varsin löneöverenskommelse.
Löneöverenskommelsen hade följande lydelse
Tillämpningsområde
Företagets samtliga arbetsplatser som saknar förutsättningar för ackord (prestationslön) och som ligger inom Byggnads avtalsområden.
Löneöverenskommelse
För yrkesarbetare betalas per timme kronor 175,00:-
Bolagen, som inte hade några yrkesarbetare, betalade övriga arbetstagare endast 0,88 av Byggavtalets grundlön istället för 0,88 av den i löneöverenskommelserna angivna timlönen för yrkesarbetare. Som skäl för detta angav bolagen att löneöverenskommelsernas ordalydelse endast reglerade lönen för yrkesarbetare och inga andra yrkeskategorier. Enligt förbundets uppfattning så skulle lönen för övriga arbetstagare vara 0,88 av den i löneöverenskommelserna angivna yrkesarbetareförtjänsten. Tvisten som uppstod var således om bolagen genom att betala de timlöner de gjort brutit mot respektive löneöverenskommelse och hängavtal och därmed mot Byggavtalets reglering.
Arbetsdomstolen bedömde i och för sig att ordalydelsen av löneöverenskommelserna talade för bolagens ståndpunkt. Men med hänsyn till att inte bara yrkesarbetare utan även andra arbetstagarkategorier rymdes inom överenskommelsernas tillämpningsområde ansågs det inte stå i strid med ordalydelsen att lönenivåerna även för andra kategorier av arbetstagare följde av överenskommelserna. Vid tolkningen av löneöverenskommelserna menade Arbetsdomstolen även att sambandet med Byggavtalet och vad som förekom när hängavtalen och överenskommelserna ingicks skulle beaktas och konstaterade att det framstod som mest logiskt att löneöverenskommelserna skulle tolkas enligt förbundets mening. Arbetsdomstolen ansåg visat att Byggavtalet regelmässigt tillämpas på så sätt att en överenskommen timlön för yrkesarbetare bestämmer timlönerna även för övriga arbetstagarkategorier på arbetsplatsen. Det talade starkt för att tolka löneöverenskommelserna, som kompletterar hängavtalets och Byggavtalets bestämmelser, i enlighet med detta.
Förbundet hade vid tecknandet av hängavtalet och löneöverenskommelsen gått igenom Byggavtalets lönesättningsprinciper, bland annat visades en powerpointpresentation där även frågan om fördelningstal fanns med som ett exempel. Arbetsdomstolen, som inte fann skäl att ifrågasätta att det gått till på det sättet, ansåg att förbundet hade gjort vad som kunde förväntas för att klargöra sin uppfattning om innebörden av Byggavtalets regler och de föreslagna löneöverenskommelserna.
Arbetsdomstolen prövade även om bolagen kunde ha missuppfattat informationen. Arbetsdomstolen fann att det borde ha framstått som märkligt för bolagen att förbundet endast önskade träffa en löneöverenskommelse för enbart en arbetstagarkategori. Med bolagens ståndpunkt skulle löneöverenskommelserna bli utan betydelse för bolagens del. Bolagen hade dessutom tidigare varit bundna av Byggavtalet och dess företrädare var väl förtrogen med hur lönerna bestämdes inom avtalsområdet. Mot den bakgrunden borde bolagen ha ifrågasatt vad som gällde för övriga arbetstagares löner, vilket inte gjordes. Bolagen hade därmed inte fog att uppfatta att löneöverenskommelsen endast skulle reglera yrkesarbetares timlön.
Bolagen gjorde även gällande att löneöverenskommelserna var oskäliga och att dessa skulle jämkas med stöd av 36 § avtalslagen till att enbart omfatta yrkesarbetare. Arbetsdomstolen avslog detta med hänvisning till att kollektivavtal normalt ingås frivilligt efter sedvanliga förhandlingar eller efter hot om stridsåtgärder eller efter vidtagna stridsåtgärder. Det sistnämnda är enligt Arbetsdomstolen normalt inte skäl för att jämka ett därefter träffat kollektivavtal. I detta fall hade bolagen tagit initiativ till att teckna kollektivavtal. Enligt Arbetsdomstolen hade bolagen dessutom erfarenhet av branschen och Byggavtalet sedan tidigare och bolagen saknade inte heller möjlighet att anlita sakkunnigt biträde inför avtalstecknandet. Att förbundet hade utarbetat färdiga utkast till löneöverenskommelser innebar i sig inte att det saknades möjlighet att förhandla om villkoren. Bolagen ansågs inte ha varit i en underlägsen ställning.
Ett av bolagen invände även att löneöverenskommelsen skulle ha upphört att gälla i och med att bolaget anslöt sig till Sveriges Byggindustrier. I denna del konstaterade Arbetsdomstolen att löneöverenskommelsen var formulerad på så sätt att den gällde tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid om tre månader och att den inte var uppsagd. Löneöverenskommelsens giltighet var inte heller uttryckligen villkorad av att hängavtalet, som löpte med en ömsesidig uppsägningstid om 14 dagar, fortfarande var i kraft. Arbetsdomstolen kom därför fram till att löneöverenskommelsen inte hade förlorat sin verkan för bolaget i och med att bolaget blev medlemmar i Sveriges Byggindustrier.
Arbetsdomstolen dömde därför bolagen att betala lön och semesterersättning till förbundets medlemmar med cirka 150 000 kr samt 25 000 kr i allmänt skadestånd till vardera av medlemmarna. De båda bolagen ska dessutom betala allmänt skadestånd med 75 000 kr var till förbundet samt stå för förbundets samtliga rättegångskostnader.
Ombud för förbundet var förbundsjurist Henric Ask, 08-676 63 68