Gravida egenföretagare har ett sämre socialförsäkringsskydd än anställda

Teaterförbundets medlem har arbetat flera år med att försörja sig som filmplatschef. Det har varit hennes enda inkomstkälla under flera år och hon har en gedigen CV där hennes uppdrag och anställningar löpt på varandra i en tät följd. Precis som de flesta andra filmplatschefer har hon fått sina uppdrag antingen som egenföretagare där hon fakturerar en uppdragsgivare, eller som anställd i en tidsbegränsad anställning. Uppdragen kan sträcka sig över olika tidsperioder, det kan handla om ett halvår eller några veckor.

Medlemmen blev gravid under ett av sina längre uppdrag. När det var slut blev hon sjukskriven en period och därefter läste hon en CSN-berättigande kurs. När kursen var slut var graviditeten så långt gången att hon omöjligt kunde återuppta sitt ordinarie arbete, det var bara ett par veckor kvar till förlossning. Hon ansökte därför om graviditetspenning från Försäkringskassan istället för att ta ett nytt uppdrag som filmplatschef. Detta eftersom arbetet som filmplatschef är fysiskt tungt, det är långa slitsamma dagar där hon ständigt är på språng och innehåller mycket stress. Arbetet gick helt enkelt inte att utföra i slutskedet av graviditeten.

Försäkringskassan gjorde bedömningen att medlemmen inte varit berättigad till graviditetspenning. Försäkringskassans främsta motivering var att medlemmen inte har visat att hon avstått från förvärvsarbete. Försäkringskassan tror helt enkelt inte att medlemmen skulle ha fortsatt arbeta som filmplatschef om inte graviditeten hade hindrat henne, trots att det varit hennes yrke i flera år och att hon haft löpande uppdrag eller tidsbegränsade anställningar som filmplatschef. Om medlemmen istället hade haft en anställning hade hon kunnat visa att hon avstått att arbeta genom att helt enkelt inte arbeta (istället för som nu – att inte ta på sig nya uppdrag).

Att Försäkringskassan inte beviljar graviditetspenning till gravida egenföretagare som inte kan ta nya uppdrag i slutet av sin graviditet är problematiskt. Socialförsäkringen är tänkt att omfatta alla som förvärvsarbetar, oavsett om man är anställd eller arbetar som egenföretagare.

Men för Teaterförbundets medlem blev konsekvenserna värre än så. Medlemmens make skulle nämligen arbeta utomlands under en period medan medlemmen var föräldraledig efter förlossningen. Medlemmen och den nyfödda dottern följde med maken utomlands och ansökte om föräldrapenning från den svenska socialförsäkringen. Huvudregeln är att om du har arbetat fram till graviditeten eller haft graviditetspenning den sista tiden av graviditeten kan du erhålla föräldrapenning även om du vistas utomlands. Eftersom medlemmen inte hade arbetat i sitt yrke och Försäkringskassan nekade henne graviditetspenning – ett beslut som kom långt efter förlossningen och ansökan om graviditetspenning – har Försäkringskassan också beslutat att medlemmen inte längre tillhör den svenska socialförsäkringen. Hon kan därför inte få någon föräldrapenning och sin föräldraledighet har hon istället fått tillbringa som ekonomiskt beroende av sin make. Detta hade inte skett om medlemmen haft en anställning istället för att arbeta som egen företagare.

Beslutet har överklagats och prövats av förvaltningsrätten som avslog överklagandet. Kammarrätten har beslutat att inte ta upp målet för ny prövning. Målet överklagas nu till Högsta förvaltningsdomstolen men det är väldigt få mål som tas upp till prövning där.

Såsom rättsläget kan tolkas just nu är inte arbetslivet och socialförsäkringarna konstruerade för att kvinnor både ska kunna starta eget företag och skaffa barn.

Ombud för medlemmen är förbundsjurist Kerstin Burman, LO-TCO Rättsskydd AB, 08-676 63 40. Tack vare sitt medlemskap i Teaterförbundet har medlemmen fått rättshjälp och förbundet står för processkostnaderna.