Fel säga upp behandlingsassistent

En behandlingsassistent som tjänstgjorde nattetid på ett behandlingshem blev uppsagd av personliga skäl. Som grund för uppsägningen åberopade arbetsgivaren att behandlingsassistenten hade installerat egna dörrlarm på fyra dörrar samt att han sov, planerat att sova eller i vart fall genom sitt agerande hade äventyrat säkerheten på arbetsplatsen.

I målet var vitsordat att behandlingsassistenten hade monterat egna larm på fyra dörrar, att han haft en madrass och kudde på kontoret, att det var släckt på kontoret och att persiennerna var nerdragna.

Vad avser larmen så hade behandlingsassistenten monterat dessa eftersom han ansåg att säkerheten på behandlingshemmet var dålig. Arbetsdomstolen kom fram till att monteringen av larmen visserligen var ett ingrepp i arbetsgivarens egendom men att ingen åverkan skett på de dörrar där larmen monterades. Det är enligt domstolen arbetsgivarens skyldighet att se till att säkerheten upprätthålls och en arbetstagare får inte på eget bevåg montera kompletterande larm på arbetsplatsen. På grund av sitt agerande ansåg domstolen att behandlingsassistenten förtjänade kritik.

Vad sedan avser att behandlingsassistenten haft en madrass och kudde på kontoret, haft släckt på kontoret samt persiennerna nerdragna så kom Arbetsdomstolen fram till att det inte var bevisat att han sov eller hade planerat att sova på sitt arbetspass. Arbetsgivaren kunde inte heller visa att det fanns rutiner för när persiennerna på kontoret ut mot avdelningen fick vara nerdragna. Persiennerna var specialbeställda vilket innebar att man kunde se ut genom dem trots att de var nerdragna. Det fanns heller inga regler för var på avdelningen behandlingsassistenten skulle befinna sig vilket innebar att det inte kunde visas att det var förbjudet att ligga på en madrass och titta på tv eller läsa en bok. Arbetsdomstolen kom fram till att behandlingsassistenten genom att ligga på en madrass i ett rum med släckt belysning och med persiennerna nerdragna hade sämre uppmärksamhet ut mot avdelningen. Dessutom var risken för att arbetstagaren skulle somna överhängande. På grund av sitt agerande förtjänade behandlingsassistenten kritik eftersom han i vart fall riskerat att äventyra säkerheten på arbetsplatsen.

Arbetsdomstolen kom dock fram till att saklig grund för uppsägning inte förelåg eftersom det inte var fråga om upprepad misskötsamhet och behandlingsassistenten inte fått möjlighet att ändra sitt beteende innan uppsägningen skedde. Uppsägningen förklarades därför ogiltig och behandlingsassistenten fick ett allmänt skadestånd på 50 000 kr.

(Arbetsdomstolens dom A 90/08)