En medlem i Seko ansökte om högre livränta från och med 2019 eftersom hans besvär efter en tidigare godkänd arbetsskada hade försämrats. Mannen hade blivit biten av en fästing 2013 när han arbetade som masttekniker i skogen och hade diagnosticerats med neuroborrelios. Försäkringskassan beviljade honom livränta för inkomstförlust från och med 2014 på grund av arbetsskadan eftersom han inte kunde fortsätta arbeta som tidigare.
Senare bedömde Försäkringskassan att mannens arbetsförmåga hade försämrats bestående fr o m 2019 och han beviljades hel sjukersättning till följd bl.a. av kronisk smärta, trötthet och kognitiva besvär. Försäkringskassan bedömde dock att övervägande skäl inte talade för att mannens försämring hade med arbetsskadan att göra och förvaltningsrätten gjorde senare samma bedömning. Frågan i kammarrätten var om försämringen hade samband med mannens tidigare godkända arbetsskada.
Kammarrätten angav att en helhetsbedömning av omständigheterna måste göras och att de läkarintyg som fanns i målet var av stor betydelse. Mannen hade genomgått många undersökningar men de gav ingen alternativ förklaring till besvären och han hade inte haft några liknande besvär före fästingbettet. Det fanns också ett klart tidssamband och en kontinuitet i besvären. Kammarrätten bedömde därför att övervägande skäl talade för ett samband mellan försämringen och den tidigare arbetsskadan och mannen får nu alltså rätt till högre livränta från 2019.
Dom meddelad 2024-02-14 av Kammarrätten i Sundsvall i mål nr 2996-22. Ombud i målet var förbundsjurist Anne Rajmic, 08-676 63 21.
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation