Dataskyddsförordningen har alltsedan den trädde ikraft 2018 varit föremål för diskussion hur den ska hanteras i arbetslivet. Arbetsgivarparterna har i stor omfattning hänvisat till förordningen och vägrat lämna ut uppgifter till förbunden med stöd av denna. Arbetsdomstolen har nu kommit med ett klargörande som kommer att påverka parternas hantering av personuppgifter. I dom AD 2021 nr 23 har nu Arbetsdomstolen gjort sin första prövning av dataskyddsförordningen. Arbetsdomstolen bedömde att arbetsgivaren kunnat följa både omtvistad kollektivavtalsbestämmelse och dataskyddslagstiftningen.. Eftersom arbetsgivaren inte följt kollektivavtalet dömdes arbetsgivaren att betala skadestånd till Livsmedelsarbetareförbundet.
Tvisten
Tobaksavtalet mellan Livsmedelsarbetareförbundet och Livsmedelsföretagen innehåller följande bestämmelse.
”Den lokala fackliga organisationen ska erhålla en kopia av anställningsbevis avseende anställningar där anställningstiden överstiger en månad.”
Samma regel återfinns även i det mellan samma parter gällande Livsmedelsavtalet. Bestämmelsen infördes i Livsmedelsavtalet och Tobaksavtalet 2013. Bakgrunden till den var ett krav från förbundet sida för att kunna övervaka och kontrollera avtalens efterlevnad främst avseende visstidsanställningar.
På ett bolag som omfattades av Tobaksavtalet vägrade arbetsgivaren att lämna ut kopior på anställningsavtalen. Det som förbundets lokala organisation fick del av var en handling där det inte fanns några personuppgifter överhuvudtaget, inget namn, inget personnummer, inget telefonnummer eller adress. Inte heller arbetstagarens underskrift. Endast uppgifter avseende arbetsgivaren framgick. Bolaget och Livsmedelsföretagen tolkade avtalsbestämmelsen på annat sätt än förbundet. De ansåg att ordalydelsen inte var klar och tydlig och att en kopia inte betydde vad som i vanligt språkbruk menades med en kopia. Bolaget och Livsmedelsföretagen menade även att bolaget med hänvisning till dataskyddsförordningen var förhindrat att ge ut personuppgifter till förbundet.
Tolkningen av avtalet
Arbetsdomstolen kunde inte finna en gemensam partsavsikt och utgick därför från ordalydelsen av bestämmelsen. Arbetsdomstolen höll med förbundet om att ordalydelsen av bestämmelsen är klar och tydlig och ansåg att kollektivavtalsparterna med kopia inte gärna kunde ha avsett annat än en oförvanskad avbild av anställningsbeviset i original. Om parterna hade avsett att vissa uppgifter i originalet inte skulle finnas i kopian, borde det rimligen ha angetts och preciserats vilka uppgifter som skulle finnas i kopian. Om Livsmedelsföretagen som formulerade avtalstexten hade avsett att vissa uppgifter skulle maskeras i kopian hade det, enligt domstolen, ålegat Livsmedelsföretagen att påtala det för förbundet under avtalsförhandlingarna. Så hade inte skett. Bestämmelsen innebar med andra ord en skyldighet för arbetsgivaren att lämna ut omaskerade kopior av anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen.
Hindrade dataskyddsförordningen ett utlämnande av kopior på anställningsavtalen.
Enligt dataskyddsförordningen så måste varje behandling av personuppgifter ha en s.k. rättslig grund. Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är en behandling laglig om och i den mån behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, i detta fall arbetsgivaren. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska grunden för behandlingen fastställas i enlighet med en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, och syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden. Enligt 2 kap. 1 § dataskyddslagen får personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av kollektivavtal.
Enligt arbetsgivarparterna var kollektivavtalsbestämmelsen inte så tydlig i fråga om behandlingen av personuppgifter och dess syfte som krävs för att den ska kunna grunda en rättslig förpliktelse. Arbetsdomstolen delade inte denna uppfattning och bedömde att ordalydelsen är klar och tydlig och att det av sammanhanget otvetydigt framgick att förpliktelsen åvilar arbetsgivaren. Arbetsdomstolen menade att syftet med behandlingen av personuppgifter framgick redan av bestämmelsens tydliga ordalydelse, nämligen att tillhandahålla den lokala fackliga organisationen kopior av anställningsbevis. Eftersom en omaskerad kopia av ett anställningsbevis ovillkorligen måste innehålla personuppgifter om arbetstagaren, var det tydligt att förpliktelsen innefattar och utgörs av utförandet av en behandling av personuppgifter i form av ett utlämnande till den lokala fackliga organisationen. Behandlingen av personuppgifter i form av ett utlämnande var uppenbarligen även nödvändig för att arbetsgivaren skulle kunna fullgöra den rättsliga förpliktelsen att lämna ut omaskerade kopior av anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen.
Till skillnad mot Arbetsdomstolens avgöranden AD 2010 nr 87 och AD 2018 nr 65 så behövde inte Arbetsdomstolen göra en intresseavvägning, Detta med anledning av att 2 kap 1 dataskyddslagen anger att personuppgifter får behandlas om behandlingen är nödvändig för att kunna fullgöra en rättslig förpliktelse enligt kollektivavtalet. Denna regel fanns inte vid tidpunkten för dessa två avgöranden. Nu aktuellt avgörande stärker därmed förbundens möjligheter att kräva sina kollektivavtalade rättigheter utan att dataskyddsförordningen förhindrar det.
Ombud för förbundet var förbundsjuristen Henric Ask
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation