Kammarrätt: Omprövning av arbetsskadeersättning kräver starka skäl

En medlem i Kommunal som är anställd vid ett värmeverk har en arbetsskada som godkändes 1992. Till följd av skadan tvingades han att gå över till dagskift och förlorade då den OB-ersättning han tidigare haft. Försäkringskassan hade beviljat honom arbetsskadeersättning (livränta) för denna förlust. – Under den sällsynt kalla vintern 2010-2011 var arbetsbelastningen vid värmeverket mycket hög och arbetsgivaren beordrade de anställda att arbeta övertid. Avtalsenlig ersättning utgick för övertiden. Efter vintern återgick arbetet till det normala och sedan dess har kommunen löst personalbrist på annat sätt än genom övertidsuttag.

Försäkringskassan drog in mannens livränta, samt återkrävde två års ersättning (drygt 100.000 kr) eftersom man ansåg att hans inkomstförmåga hade förbättrats och att han själv borde ha insett och meddelat detta till Försäkringskassan.

Kammarrätten i Jönköping har nu slagit fast att Försäkringskassan inte hade bevisat att mannens inkomstökning var bestående, utifrån den relativt korta period det varit fråga om, och att han därför hade rätt till fortsatt livränta. Därmed föll också kassans återkrav.

Försäkringskassan ansåg att det fanns ytterligare ett skäl till att dra in mannens livränta: Man räknade fram den inkomst han hade haft om inte skadan hade hänt genom att jämföra med en annan person vid företaget. Resultatet av jämförelsen blev att medlemmen inte längre förlorade några pengar på grund av skadan.

Kammarrätten konstaterar att det inte finns någon exakt reglering av hur inkomstförlust ska beräknas och olika beräkningsmetoder kan alltså vara tillåtna. Man bedömde dock att det inte fanns tillräckliga skäl för att tillämpa en annan beräkningsmetod vid en omprövning utan någon närmare förklaring, särskilt inte då det fick negativa konsekvenser för den enskilde. Om det är möjligt bör prövningen ske med användning av enhetliga beräkningsmetoder. Kammarrätten skriver vidare att en omprövning av rätten till arbetsskadeersättning kan vara mycket ingripande för den enskilde och att Försäkringskassan först måste visa att förutsättningarna för detta föreligger.

Domen kräver alltså på ett mycket tydligt sätt att Försäkringskassan ska redovisa starka skäl för att kunna dra in en beviljad livränta, samt att man ska vara konsekvent vid sina beräkningar av inkomstförlust om det inte finns särskilda skäl. Domen kan få betydelse i andra ärenden med liknande frågeställningar.

Ombud för medlemmen var förbundsjurist Mattias af Malmborg, LO-TCO Rättsskydd AB, tel: 08-676 63 20. Tack vare sitt medlemskap i Kommunal fick medlemmen rättshjälp och förbundet stod för processkostnaderna.