Nu finns chansen att förbättra sjukförsäkringens rättssäkerhet!

Vi är idag på väg bort från en sjukförsäkring som bygger på inkomstbortfallsprincipen och där villkoren regleras i lag, till ett system där ersättning vid nedsatt arbetsförmåga allt mer blir en behovsprövad förmån. Denna varningssignal kommer idag från LOs välfärdsutredare Kjell Rautio och enhetschefen vid LO-TCO Rättsskydd Claes Jansson.

I juni och december 2011 uppmanande riksdagen regeringen att återinföra den tidigare arbetsförmågeprövningen mot ett ”normalt förekommande arbete” och därmed också avskaffa prövningen mot en fiktiv arbetsmarknad (reguljär arbetsmarknad) som gällt sedan 2008. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson tvingades då motvilligt, inför hotet om misstroendevotum, ge med sig och justera i regelverket.

Men det finns idag tyvärr väl grundade farhågor om att regeringen nu, via Försäkringskassan, kommer att försöka runda riksdagsbeslutet. Det handlar bland annat om att Försäkringskassan (FK) vill införa ett arbetsförmågeverktyg där man i praktiken inför ett nytt begrepp, ”medicinska förutsättningar för arbete”. Detta innebär en skärpning av hur arbetsförmågan ska bedömas jämfört med de tidigare begreppen.

Detta var bakgrunden till att LO, TCO, HSO och LO-TCO Rättsskydd tillsammans med rättsvetare skrev en debattartikel (SvD, 2013-02-15) och varnande för följderna om det föreslagna arbetsförmågeverktyget införs. Artikeln och ett brett opinionsarbete ledde till att riksdagens socialförsäkringsutskott den 23 maj kallade FK:s generaldirektör och socialförsäkringsministern till en offentlig utfrågning.

I samband med denna utfrågning är det viktigt att riksdagsmajoriteten står på sig och tydligt markerar den grundlagsfästa principen att inte regering eller myndighet får förändra en lagbestämmelse så att den ges ett nytt sakligt innehåll som är betungande eller tillförs något väsentligt nytt. Enligt vår mening sker nu en sådan förändring, så som arbetsförmågeverktyget idag är utformat.

Den som inte längre klarar ett fysiskt ansträngande arbete kommer, om verktyget tillämpas, nästan alltid anses ha arbetsförmåga i någon yrkesgrupp. Till exempel i yrkesgruppen ”Verkställande direktörer m.fl.” som omfattar cirka 20.000 anställda. Hänsyn ska visserligen enligt verktyget kunna tas till ”individens specifika förutsättningar”. Men det ges inte någon vägledning om hur den individuella bedömningen ska göras när verktyget ska användas.

Hur detta ska göras i praktiken framgår alltså inte, annat än att samma sjukdom kan ha olika konsekvenser på individens medicinska förutsättningar för arbete. Vi menar att det FK nu föreslår strider mot riksdagens syfte med att återinföra begreppet ”normalt förekommande arbete”, som uppenbarligen var att en mer generös bedömning vid beslut om rätt till sjukpenning ska gälla.

Att prövas mot en fiktiv arbetsmarknad och teoretiskt tänkbara jobb, utan att man tar någon hänsyn till vem man är och var i livet man befinner sig, är för de flesta medborgare fullständigt obegripligt. Därför anser vi det är rimligt att även möjligheten att ta hänsyn till ”särskilda skäl” återinförs, dvs. att man under vissa förutsättningar kan ta hänsyn till ålder, utbildning, tidigare verksamhet och liknande förhållanden när man bedömer individens arbetsförmåga.

Utöver detta borde även regelverket rörande sjukersättning (förtidspension) förändras. Idag har vi sannolikt OECD-världens hårdaste regelverk på detta område. Dessutom måste vi ta bort de snäva tidsgränser som gör att människor i praktiken utförsäkras per automatik efter en viss tids sjukskrivning. Detta oberoende av vad som hänt med deras arbetsförmåga eller om de fått chans till en rimlig rehabilitering eller ej.

Vi är idag i praktiken på väg bort från en sjukförsäkring som bygger på inkomstbortfallsprincipen och där villkoren regleras i lag, till ett system där ersättning vid nedsatt arbetsförmåga blir en behovsprövad förmån. Regeringens orimliga sjukregler kommer att skapa framtida problem med stora grupper som hamnar i fattigdom och verkligt utanförskap. En rehabiliteringskedja utan rehabilitering ger ingen positiv effekt på folkhälsan.

Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO

Claes Jansson, enhetschef vid LO-TCO Rättskydd AB