I avtalsrörelsen 2012 tog Byggnadsarbetareförbundet ut ett antal medlemmar i strejk för att få till stånd ett acceptabelt kollektivavtal med VVS Företagen och Plåtslageriernas Riksförbund. Redan när stridsåtgärderna pågick i maj 2012 prövade Arbetsdomstolen om stridsåtgärderna var lagliga och kom i ett interimistiskt beslut fram till att så var fallet, AD 2012 nr 35.
Målet har nu slutligt avgjorts av Arbetsdomstolen, AD 2013 nr 34. Domstolen slår där fast att stridsåtgärderna var fullt tillåtna och förpliktar arbetsgivarsidan att betala drygt en halv miljon kronor för Byggnads rättegångskostnader.
Arbetsgivarsidan påstod att stridsåtgärderna utgjorde en föreningsrättskränkning och därför var ogiltiga. Man yrkade också att Byggnads skulle betala skadestånd med totalt cirka 12 miljoner kr. Arbetsgivarorganisationerna, vars talan fördes av Svenskt Näringslivs jurist, menade att stridsåtgärderna vidtagits som en reaktion på och en repressalie med anledning av att företagen utövat sin föreningsrätt genom att samverka inom Svenskt Näringsliv. Man menade också att Byggnads riktat stridsåtgärderna huvudsakligen mot företag vars företrädare var aktiva inom olika organ på arbetsgivarsidan och att detta var en kränkning av föreningsrätten.
Arbetsdomstolen konstaterar att en stridsåtgärd regelmässigt är en åtgärd som skadar motparten och att åtgärderna ofta har samband med att den drabbade parten utnyttjat sin föreningsrätt. Domstolen konstaterar att reglerna om föreningsrätt inte syftar till att begränsa rätten att välja påtryckningsmedel i syfte att hävda en intresseståndpunkt, exempelvis att förmå motparten att träffa ett kollektivavtal med ett visst innehåll. Syftet med åtgärderna avgör därför om de är tillåtna eller ej och så länge syftet är att hävda sin ståndpunkt i en intressetvist så strider åtgärderna inte mot föreningsrätten.
När det gäller att stridsåtgärderna skulle kränka föreningsrätten genom att vara ett angrepp på samverkan inom ramen för Svenskt Näringsliv konstaterar domstolen att stridsåtgärderna vidtagits inom ramen för en sedvanlig avtalsrörelse. Att Byggnads hade uppfattningen att det var Svenskt Näringslivs inblandning i förhandlingarna som lett till att parterna inte kunnat träffa ett nytt kollektivavtal är helt ovidkommande. Syftet med stridsåtgärderna var att få till stånd ett nytt kollektivavtal och det är fullt legitimt.
När det gäller hur urvalet av företagen gått till finner domstolen att övervägande skäl talar för att det förhållandet att företagens företrädare satt i arbetsgivarorganisationernas styrelse eller förhandlingsdelegation var en av flera faktorer som förbundet beaktat vid urvalet av företag. Detta är dock fullt tillåtet. Domstolen finner att Byggnads sannolikt haft för avsikt att stärka påtryckningseffekten genom att bland de företag som drabbades av strejken skulle finnas företag med ett direkt inflytande över förhandlingsresultatet. En åtgärd som har ett sådant syfte utgör inte en föreningsrättskränkning utan är en åtgärd som syftar till att sätta press på motparten att teckna ett kollektivavtal med ett visst innehåll.
Domstolen är således mycket tydlig när det gäller att slå fast att föreningsrättsreglerna inte är ett hinder för att vidta de stridsåtgärder som en part anser vara mest effektiva för att hävda sin ståndpunkt i en intressetvist, exempelvis i en avtalsrörelse. Domen går helt i linje med domstolens tidigare praxis och var enhällig.
Byggnadsarbetareförbundet företräddes bl a av chefsjuristen vid LO-TCO Rättsskydd, Dan Holke, tel 08-6766311.