Medlem får miljonbelopp utdömt av Svea hovrätt efter mångårig tvist

Bakgrunden till tvistemålet är att en truckförare skadade sig vid en olycka i arbetet år 2000 i en trafikförsäkringspliktig truck. Hon tillerkändes rätt till tidsbegränsad arbetsskadelivränta av Försäkringskassan och viss ersättning genom den obligatoriska trafikförsäkringen. År 2006 fick hon inte längre rätt till fortsatt arbetsskadelivränta genom Försäkringskassan. Efter prövningar i förvaltningsdomstolar kvarstod Försäkringskassans beslut om att rätt till fortsatt arbetsskadelivränta inte förelåg.  Kvinnan vände sig då till trafikförsäkringsbolaget och begärde omprövning av hennes rätt till inkomstförlustersättning genom trafikförsäkringen.

Trafikskadenämnden, som obligatoriskt ska pröva omprövningsärenden, fann att kvinnan hade rätt till omprövning och rätt till ersättning. Försäkringsbolaget vägrade att följa Trafikskadenämndens rekommendation. Med stöd av IF Metalls rättshjälp ansökte kvinnan om stämning i tingsrätt år 2015 och yrkade att hon skulle tillerkännas rätt till trafikskadeersättning. Tingsrätten fann i en dom år 2017 att kvinnan inte kunnat visa att det var klart mer sannolikt att hennes besvär orsakats av truckolyckan, än att så inte var fallet. Hovrätten kom fram till samma bedömning. Högsta domstolen meddelade därefter partiellt prövningstillstånd. Högsta domstolen fann att kvinnans begäran om omprövning av ersättning för inkomstförlust inte ska medföra någon ny prövning av om det förelegat ett orsakssamband mellan truckolyckan och personskadan. Högsta domstolen fann däremot att man vid omprövningen kan pröva om senare inträffade förändringar av arbetsoförmågan utgör en följd av den ursprungliga personskadan. Högsta domstolen upphävde tingsrättens och hovrättens domar och återförvisade målet till tingsrätten. Vi har tidigare skrivit om prövningen i Högsta domstolen på vår hemsida den 6 mars 2020.

Tingsrätten prövade därefter målet på nytt. Tingsrätten fann vid den förnyade prövningen att truckföraren inte kunnat göra det klart mer sannolikt att hennes besvär från omprövningstidpunkten år 2006 faktiskt berodde på skadan vid arbetsplatsolyckan år 2000 och att hon därför inte hade rätt till ersättning.

Svea hovrätt har utifrån Högsta domstolens dom funnit att kvinnan inte ska behöva bevisa det ursprungliga orsakssambandet. Vidare finner hovrätten att det är försäkringsbolaget som har bevisbördan för sitt påstående att kvinnans arbetsoförmåga från år 2006 inte har samband med truckolyckan. Hovrätten finner därefter att detta har försäkringsbolaget inte lyckats med. Tvärtom ger den bevisning kvinnan åberopat starkt stöd för att det alltjämt är personskadan som uppstod vid truckolyckan som är den huvudsakliga orsaken till hennes arbetsoförmåga.

Kvinnan tillerkänns nu rätt till försäkringsersättning med 920 000 kronor, jämte dröjsmålsränta.

Ombud i målet har varit förbundsjurist Ulf Lejonklou, tel. 08-676 63 57