Nya forskningsrön innebar att nackbesvär godkändes som arbetsskada

En målare som har arbetat mycket med lyfta armar och böjd nacke får av kammarrätten sina besvär i axel och nacke godkända som arbetsskada med tillämpning av den bevisregel som gäller fr o m den1juli 2002. Flera kammarrätter har nu kommit fram till att det finns ett ökat stöd för samband mellan arbete och nackbesvär.

I en artikel i Läkartidningen nr 17, 2007 redovisas ny forskning som visar på ett bättre stöd än tidigare för samband mellan arbete och nackbesvär. Kammarrätten tog hänsyn till de bedömningskriterier som hade ställts upp i artikeln och fann att dessa tillsammans med vad som framgick av övriga läkarutlåtanden ledde till att övervägande skäl talade för att målarens besvär i nacke, skuldra och axel hade uppkommit genom skadlig inverkan i arbetet som målare. Enligt kammarrätten fanns inget som visade att den nya forskning som redovisas i artikeln skulle vara kontroversiell.

Försäkringskassan hade nekat målaren livränta för hans besvär från nacke och axlar. Enligt kassan var de förändringar som syntes på röntgen normala för hans ålder. Den försäkringsläkare som hade yttrat sig till kassan hade inte gjort någon värdering av de arbetsuppgifter som mannen hade haft men ansåg ändå att besvären inte berodde på arbetet. Hon ansåg att han hade omskolat sig och bytt arbete i onödan.

Mannen hade främst arbetat som reparationsmålare i kulturfastigheter och hade en stor del av arbetstiden haft armarna ovanför axelhöjd och nacken bakåtböjd.

Länsrätten ansåg att mannen under lång tid hade haft arbetsuppgifter som hade varit mycket belastande för axlar och nacke. Trots det avslog länsrätten överklagandet med motiveringen att det inte framstod som mer sannolikt att hans besvär hade orsakats av arbetet än att de inte gjort det. Länsrätten hänvisade till försäkringsläkarens bedömning och tog ingen hänsyn till den läkare som hade bedömt att besvären berodde på arbetet trots att han grundade sin bedömning på en utförlig värdering av mannens arbetsuppgifter och den forskning som finns.

Inför överklagandet till kammarrätten yttrade sig två ortopedspecialister som båda var överens om att nack- och skulderbesvären berodde på arbetet som målare. Försäkringskassan ändrade uppfattning i kammarrätten, efter att ha hört en ny läkare, och medgav att mannens skulderbesvär hade orsakats av arbetet. Däremot ansåg Försäkringskassan inte att nackbesvären berodde på arbetet. Anledningen var att Försäkringskassans läkare tyckte att den nya forskning som visar på starkare stöd för samband mellan arbete och nackbesvär inte var tillräckligt accepterad inom vetenskapen.

Ombud för målaren var förbundsjurist Evalena Ödman.