Jan har arbetat i drygt tjugo år som maskinsnickare och har under denna period utfört tunga lyft i vridna eller böjda arbetsställningar. Flera gånger per timme har han flyttat färdigtillverkade dörrar från arbetsbordet till en pall genom att greppa dörren med ena armen långt utsträckt från kroppen. Därefter har han vridit kroppen sidledes och sedan placerat dörren på pallen. Vid ett sådant lyft, en dag i september 2000, small det till i ryggen och Jan fick ett diskbråck. Han akutopererades och var därefter sjukskriven fram till september 2007 då han beviljades halv sjukersättning.
Två rådgivande läkare hos Försäkringskassan ansåg att Jan varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet och godkände ryggbesvären som en arbetsskada. Innan beslut fattades valde dock Försäkringskassan att höra en tredje läkare som sade nej. Då lyssnade Försäkringskassan på den tredje läkaren och fattade beslut om att det inte var en arbetsskada.
Beslutet överklagades till länsrätten och där kompletterade Jan ärendet med ett nytt läkarutlåtande. Förvaltningsrätten (f.d. länsrätten) meddelade dom och ansåg, med hänvisning till Försäkringskassans första läkare samt ett nytt medicinskt utlåtande, att Jans besvär var orsakade av en skadlig inverkan i arbetet. Arbetsskadelivränta ska därför beviljas. Försäkringskassan överklagade domen till kammarrätten men fick inte prövningstillstånd.
Jan hade beviljats rättshjälp av GS Facket och företräddes av förbundsjurist Jörgen Nilsson på LO-TCO Rättsskydd.
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation