Lön och semesterersättning omfattades inte av offentligt ackord

En medlem i IF Metall sades upp på grund av arbetsbrist efter det att ett bolag ansökt om och den 24 januari beviljats företagsrekonstruktion. Inför uppsägningen och efter den kritiska tidpunkten, ansökan om företagsrekonstruktion, förhandlade arbetsgivaren och förbundet om uppsägningen.  Medlemmen kom att arbeta senare än en månad efter ansökan om företagsrekonstruktion för att därefter arbetsbefrias. Viss del av medlemmens uppsägningslön och semesterersättning ersattes av den statliga lönegarantin men inte allt. Detta på grund av lönegarantireglernas beloppsbegränsningar.  Förbundet och bolaget var därefter oense om resterande fordran som inte omfattades av lönegarantin skulle inkluderas i det efterkommande ackordet och då endast ersättas med 25 procent.

Enligt rättspraxis ska fordringar som uppstått före den kritiska tidpunkten omfattas av ett ackord, vilket vanligtvis lönefordringar gör till följd av att anställningsavtalet träffats innan dess, förutsatt att arbetstagaren är arbetsbefriad. Fordringar som uppstått efter den kritiska tidpunkten, på grund av nya avtal eller att arbete har utförts, omfattas inte av ackordet.

Enligt förbundet skulle fordran betalas fullt ut och inte inkluderas i ackordet. Förbundet gjorde gällande att fordringarna uppkommit efter den kritiska tidpunkten bland annat därför att medlemmen fortsatte att arbeta efter den tidpunkten innan han blev arbetsbefriad och att ett nytt avtal därför hade träffats.

Vid företagsrekonstruktion betalas lönegaranti för fordran på lön eller annan ersättning, som skulle haft förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen, om arbetsgivaren i stället hade försatts i konkurs, innebärande att lönegaranti  inte betalas för lönefordringar som belöper på tiden efter en månad efter beslutet om företagsrekonstruktion. Om arbetstagaren får betalt antingen av arbetsgivaren eller av lönegaranti, får denne inte häva anställningsavtalet eller hålla inne sin prestation. I normalfallet innebär detta att arbetstagaren under den första månaden efter beslutet om företagsrekonstruktion inte kan innehålla sin prestation. Annorlunda förhåller det sig för tiden efter att en månad förflutit från den kritiska tidpunkten.

Arbetsdomstolen delade förbundets bedömning och konstaterade att medlemmen arbetat i tiden efter det att en månad förflutit från ansökan om företagsrekonstruktion. Löneanspråken för denna tid skulle inte ha omfattats av förmånsrätt om bolaget i stället hade försatts i konkurs. Medlemmen hade därför för denna tid inte haft rätt till lönegaranti och var till följd av detta inte skyldig att fortsätta att prestera enligt avtalet utan att få fullt betalt av arbetsgivaren. Enligt Arbetsdomstolen skulle fordran på lön för tiden efter den 24 februari därför bedömas på samma sätt som om ett nytt avtal hade träffats efter den kritiska tidpunkten.  Förbundets talan avseende uppsägningslön och semesterersättning för tiden den 4 juli–21 augusti bifölls därmed och medlemmen tillerkändes, förutom uppsägningslönen och semesterersättningen, även allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Även förbundet tillerkändes allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Ombud för förbundet var förbundsjuristen Henric Ask (AD 2022 nr 26)