Ett kompletterande inlägg i fuskdebatten

”Vi måste bli ännu bättre på att hantera bidragsbrott” skrev socialförsäkringsministern Ulf Kristersson i DN den 29 juni 2011.

Som förbundsjurister på LO-TCO Rättsskydd är vi de första att instämma i detta. Förbättringar krävs hos alla led. För att vi ska kunna upprätthålla legitimiteten för vårt system krävs att de återkravsbeslut som meddelas och de åtal som väcks bygger på rättsäkra utredningar. Vår erfarenhet är dock att det ofta brister, såväl vad gäller rättsäkerhet som kunskaper. Det förekommer ofta att utredningar vilar på osäker grund med inslag av uppskattningar och godtycke. Dessutom har Försäkringskassan av oklar anledning under många år inte informerat de som får ersättning om vilka faktiska skyldigheter som åligger dem. Det är först under år 2011 som kassan har börjat skicka ut tydlig information.

Vi arbetar i huvudsak med de förvaltningsrättliga ärenden där frågan är om Försäkringskassan har rätt att återkräva till exempel livränta, sjukersättning och andra ersättningar. Viss erfarenhet av bidragsbrott har vi dock fått under åren. Eftersom åtalen för bidragsbrotten har sin grund i de utredningar som Försäkringskassan har gjort i de förvaltningsrättsliga processerna finns det stor risk för att det även där brister i rättsäkerheten. Avseende vår syn på hanteringen av återkravsbeslut har vi debatterat den frågan i Aftonbladet den 22 mars 2010 ”Är alla fuskare?”.

I debattartikeln lovade vi att vi skulle fortsätta att stå upp för fackets medlemmar som drabbas av oriktiga återkrav. Arbetet har sedan dess fortsatt och vi har nu långsamt börja se ett positivt resultat genom de domar som meddelas av förvaltningsrätterna. Dessutom är vår erfarenhet att när vi presenterar våra sakliga skäl för den polis eller den åklagare som håller i ett parallellt bidragsbrottsärende får vi genomslag.

Vi håller med socialförsäkringsministern om att man inte ska bagatellisera fusk och bidragsbrott. Vi är av samma uppfattning som ministern nämligen att fusk inte är acceptabelt. De människor som vi på LO-TCO Rättsskydd möter i vårt dagliga arbete är dock inte några fuskare. En del har drabbats av återkrav från Försäkringskassan och blivit föremål för brottsmisstanke på helt felaktig grund. Vi har kunnat slå hål på den utredning som kassan har lagt till grund för sin slutsats. Det kan handla om en utredning där man inte har beaktat individuella förhållanden eller som bygger på antaganden etc. Andra medlemmar har rent objektivt fått felaktig ersättning men har inte haft möjlighet att förstå detta. Det är inte rättvist att kalla dessa människor för fuskare.

Polisen och åklagaren får i stor utsträckning sina kunskaper om socialförsäkringsförmåner genom den polisanmälan som kassan har gjort. När vi visar på de brister som finns i Försäkringskassans utredning har det hänt vid ett flertal tillfällen att åtalet har lagts ned. Men vad händer med enskilda personer som inte har ett ombud med specialistkunskaper i socialförsäkringsrätt? Får dessa personer en rättvis och rättssäker prövning i domstol? Har polis, åklagarväsendet och de allmänna domstolarna tillräckliga sakkunskaper? Vår erfarenhet är tyvärr att kunskaper ofta saknas, vilket får förödande konsekvenser för de personer som drabbas.

Ofta har Försäkringskassan haft kännedom om de förhållanden som man tio år senare gör den enskilde personen ansvarig för. Det är påfallande ofta som Försäkringskassan har haft kännedom om förhållanden under en mycket lång tid utan att myndigheten har stoppat utbetalningen. Det är enligt vår uppfattning inte svårt att stå för uppfattningen att kassan genom sin passivitet har orsakat den felaktiga utbetalningen. Vi har även börjat se i förvaltningsdomstolarna att den osäkerhet som råder angående den utredning som ligger till grund för återkravet och kassans passiva hållning slår tillbaka mot kassan i en del fall.

Socialförsäkringsministern skriver i DN att det ska vara lätt att göra rätt och dyrt att vilja göra fel. För att det ska vara någon jämvikt och för att människor fortsättningsvis ska ha förtroende för myndigheter så måste det väl rimligtvis gälla detsamma när myndigheter gör fel? Annars urholkas trovärdigheten för myndigheterna. Det är ingen balans i vårt system när den enskilde ska ta fullt ansvar trots att myndigheten i många fall har brustit i sitt ansvar. En uppmaning från vår sida till Försäkringskassan är att ta ansvar för de brister och den passivitet som har varit i de ärenden som rör framför allt mellanskillnadslivränta. Tyvärr kan vi på LO-TCO Rättsskydd inte se att kassan på egen hand tar något ansvar.

Sist men inte minst kan konstateras att Riksrevisionen i sin rapport ”Vad blev det av de misstänkta bidragsbrotten?” (RiR 2011:20) ger stöd för uppfattningen att det saknas kunskap hos de olika aktörerna och att det faktiskt inte är särskilt många ärenden som leder åtal. Anledningen till detta? Ja, kan det helt enkelt vara så att det inte är fråga om ett utbrett fusk ?

/Erika Ejderhamn Roupé Förbundsjurist