Inte rimligt att domstolar så ofta tvingas pröva sjukas rätt till ersättning Aldrig tidigare har LO-TCO Rättsskydd haft så många sjukförsäkringsärenden som idag.

Idag den 6 juli genomför LO-TCO Rättsskydd ett seminarium under Almedalsveckan där vi ställer frågan ”Är arbetslinjen dragen för långt?” Frågan är i högsta grad befogad. Vi har alla i media kunnat följa hur många människor drabbats, inte minst i sjukförsäkringen. Sjukförsäkringsärendena hos LO-TCO Rättskydd har nära nog fördubblats under regeringens första mandatperiod. Från 299 fall 2006 till 580 fall 2010. Vi har aldrig tidigare i Rättsskyddets historia haft så många sjukförsäkringsärenden.

Det är naturligtvis en indikation både på en betydande osäkerhet vid tillämpningen av regelverket och att många människor upplever sig felaktigt behandlade. För i dessa nakna siffror finns mycket lidande.

På vårt seminarium i Almedalen presenterar vi idag några av de fall vi arbetar med. Tre enskilda kvinnor som inte bara lider av svåra sjukdomar utan tyvärr också av hur de behandlas av våra trygghetssystem. Dessa fall och många, många fler ligger nu för prövning i förvaltningsrätterna. Det gemensamma för fallen är att det oftast handlar om människor som verkligen försöker arbeta så mycket de bara kan, men kroppen säger nej. De fullgör arbetsträning och de rehabiliterande åtgärder som står till buds. Trots det hamnar de mellan stolarna hos myndigheter. För friska för att få sjukersättning enligt Försäkringskassan. För sjuka för att arbeta enligt Arbetsförmedlingen. Konsekvenserna blir att de lämnas helt utan ekonomisk ersättning eller får ersättning på en mycket låg nivå i form av aktivitetsstöd.

Detta är helt orimligt. Frågan måste ställas till våra folkvalda: Är arbetslinjen dragen för långt?

Arbetslinjen har länge varit en central del i politiken, oavsett vilken regering vi har haft. Principen och målsättningen att alla som kan arbeta ska göra det är helt riktig. Men utformningen av den praktiska politiken och regelsystemet har fått allvarliga och felaktiga konsekvenser i olika avseenden. Vi vet idag inte om dagens regler leder till att fler i framtiden får allvarliga hälsoproblem och längre sjukdomsförlopp. Kommer andelen fattiga ålderspensionärer att växa och i framtiden skapa stora behov av bidrag? Sker en övervältring av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar på samhället? Minskar tilltron till rättssamhället?

Försäkringskassans statistik för de senaste månaderna visar att de pågående sjukfallen har ökat med över 20 % under den senaste 12-månadersperioden. Sjukpenningtalet börjar nu vända uppåt igen. Under 2010 påbörjade drygt 38.000 personer arbetslivsintroduktionen efter att de blivit utförsäkrade. Av dessa återvände 65 % till sjukförsäkringen, Av de som utförsäkrades under 2010 har knappt tre procent erhållit reguljära anställningar. Det visar tydligt att de utförsäkrade lider av en omfattande och långvarig ohälsa, vilket ställer stora och andra krav på Arbetsförmedlingen än vad man traditionellt arbetat med.

Detta är de officiella siffrorna. Det är svårare att mäta hur människor påverkats. Hur många har hamnat i kläm, ställts inför omöjliga valsituationer, tvingats säga upp sig, tvingats leva på inkomsten av deltidsarbete, ta förtida uttag av ålderspensionen eller tvingats sälja alla tillgångar för att få ekonomiskt bistånd för att klara sitt uppehälle? Det finns det ingen samlad statistik om. Men det handlar om många människor.

En enkät som IFMetall har gjort till de största industriföretagen visar att i hälften av företagen har personer blivit uppsagda på grund av sjukdom, i nästan hälften av företagen har personer själva sagt upp sig i samband med sjukdom och i mer än en tredjedel av företagen fanns före detta långtidssjuka som arbetar deltid på egen bekostnad då de inte längre får ersättning från Försäkringskassan. Samstämmiga kommentarer från de fackliga företrädarna är att i den slimmade organisationen finns det inte utrymme för lättare eller lugnare arbeten.

Från vår horisont kan vi konstatera att Rättsskyddet aldrig tidigare haft fler sjukförsäkringsärenden än idag. Socialförsäkringsmålen till förvaltningsrätterna har ökat med 54,7 procent mellan 2008-2010. Detta är ett uttryck för att oklarheten i regelverket är för stor. Orimligheter i tillämpningen som inte tar hänsyn till vare sig hur den faktiska arbetsmarknaden ser ut eller de förväntningar vi medborgare har på våra trygghetssystem. Det är inte rimligt att en så stor del av bedömningarna om människors grundläggande försörjning ska avgöras av domstol, ofta efter ett drygt års processande och väntan.

Varför har det blivit så här? En förklaring kan vi spåra i hastigheten i reformtakten. LO-TCO Rättsskydd har i en sammanställning konstaterat att inte mindre än 36 olika förändringar med koppling till våra trygghetssystem skett under perioden 2006 – 2009. Det är en reformtakt som saknar motstycke i vårt land och de många varningssignaler som remissinstanserna framförde ignorerades. Det är klart att detta skapar osäkerhet inte bara hos enskilda människor utan också vid tillämpningen hos berörda myndigheter och i hela vårt rättssystem.

Det godtycke och brister i rättssäkerheten som vi sett exempel på är oerhört graverande. Ofta rör tvisten om läkaren i läkarintyget lyckats formulera sig tillräckligt väl eller att det tagit tid att utreda diagnosen eller att få adekvat vård. Nu har en riksdagsmajoritet gjort vissa justeringar av hur bedömningarna ska göras. Det ska bli spännande att följa hur regeringen svarar på det tillkännagivande om orimligheterna i dagens arbetslinje som en riksdagsmajoritet nu gjort.

Det är inte rimligt att sjukförsäkringen är så oförutsägbar, med så många sjukpenningtyper vid olika tidpunkter och där det för den enskilde är omöjligt att veta var i rehabiliteringskedjan man befinner sig. Där man också använder sig av begrepp som ”särskilda skäl” och ”oskäligt” vilka har olika innebörd beroende på vid vilken tidpunkt i kedjan de tillämpas.

Är arbetslinjen dragen för långt, är den fråga som vi idag ställer till riksdagens partier i Almedalen. Vårt svar är ett obetingat ja. Det kan inte vara meningen att svårt sjuka människor tvingas söka jobb som inte finns eller att söka jobb som de inte klarar av att utföra. Eller efter ett långt arbetsliv tvingas leva på drastiskt minskade ersättningar som påverkar inkomsten resten av livet.

Det kan heller inte vara meningen att regelverket kring arbetslinjen är så otydligt att våra rättssystem tvingas till prövningar i den omfattning som sker idag.

Dan Holke, chefsjurist Claes Jansson, enhetschef LO-TCO Rättsskydd AB