Kammarrätten i Stockholm har godkänt whiplashskada som arbetsskada

Ann-Sofie var på väg till arbetet när hon våren 2006 blev påkörd bakifrån i en rondell. Hon fick besvär omedelbart och fick sedermera sjukersättning. Försäkringskassan ville inte bevilja henne arbetsskadelivränta eftersom man ansåg att det inte var olyckan som var orsaken till att Ann-Sofie inte längre kunde arbeta. Man anförde bland annat att besvärsbilden efter skadan var lindrig och att det förekom andra besvär, i form av muskelspänning, som berodde på stress och inte på olyckan.

Inför prövningen i kammarrätten åberopades bland annat utlåtande av en specialist som menade att alla kriterier för samband mellan olycka och besvär var uppfyllda.

Specialisten anförde att det inträffat en olycka som kunnat medföra whiplashskada, att besvären hade dokumenterats inom ett par dygn och att de fortsatta besvären stämde överens med vad man kan förvänta sig, att det fanns en kontinuitet i besvärsbilden och att det inte fanns någon annan orsak till besvären som satte ned arbetsförmågan.

Kammarrätten hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens praxis som innebär att man ska väga in hälsotillstånd före olyckan, graden av våld eller trauma vid olyckan, symtomdebut i anslutning till olyckan, kontinuitet i besvären och konkurrerande skadeorsaker. Man fann att skadan varit tillräckligt allvarlig och att Ann-Sofies muskelspänning inte funnits före olyckan samt att det inte heller fanns något stöd för att muskelspänningen kunde förklara besvären. Kammarrätten ansåg att det var olyckan som var orsak till de besvär som medfört arbetsoförmåga och Ann-Sofie beviljades livränta för den inkomstförlust som uppkommit.

Ann-Sofie hade beviljats rättshjälp av Kommunal och ombud i målet var förbundsjurist Lise-Lotte Sjöstedt, 08-6766322.