I september 2010 sa Kumla kommun upp tre undersköterskor som arbetade på ett äldreboende. Kommunen påstod att de tre undersköterskorna hade agerat kränkande mot brukarna och varit hårdhänta. Kommunalarbetareförbundet stämde kommunen och yrkade att uppsägningarna skulle ogiltigförklaras.
Kommunen bestred inledningsvis förbundets talan men vid de muntliga förberedelserna ändrade sig kommunen avseende en av undersköterskorna och medgav att uppsägningen av henne skulle ogiltigförklaras. Kommunen medgav även att kvinnan skulle erhålla ett allmänt skadestånd för att hon hade blivit uppsagd utan saklig grund.
Men kommunen hade ingen avsikt att låta kvinnan återgå till sitt arbete. Kvinnan blev istället utköpt enligt reglerna i 39 § LAS. Det innebär att hon får ett skadestånd för att hennes anställning hos kommunen upphör.
Vi på LO-TCO Rättsskydd AB har sett att det är vanligt att kommuner väljer att avsluta en anställning enligt 39 § LAS när en uppsägning blir ogiltigförklarad genom en dom av Arbetsdomstolen. Den anställde har enligt paragrafen rätt till ett skadestånd på mellan 16 till 32 månadslöner mot att anställningen upphör. Det finns ingen möjlighet att rättsligt ifrågasätta ett utköp.
Vi menar att det är anmärkningsvärt att kommuner använder skattepengar för att köpa ut anställda trots att Arbetsdomstolen slagit fast att kommunen inte har haft saklig grund för sin åtgärd eller som i detta fall där kommunen uppenbarligen inte haft några bevis för sina påståenden om misskötsamhet. Regeln i 39 § LAS har till syfte att göra det möjligt för en arbetsgivare att i undantagsfall avsluta anställningen. Vår erfarenhet är dock att kommuner i de mål vi driver närmast regelmässigt köper ut sina anställda trots att domstol funnit att kommunen handlat fel.