En medlem som under två decennier arbetat med avsyning av gummidetaljer och därefter drabbats av nackbesvär (cervikalgi) ansökte om arbetsskadelivränta hos Försäkringskassan. Målet kom att gälla frågan om vetenskapligt stöd finns för att exponering i form av arbete i ergonomiskt olämpliga arbetsställningar som var högrepetitivt, synkrävande och som innebar hög anspänning och besvär i nacken kan leda till besvär i nacken. Som bekant är medicinskt förankrad kunskap om skadlighet en grundförutsättning för att skadlig exponering ska kunna läggas till grund för en bedömning av en arbetsskada.
Försäkringskassans uppfattning i frågan har, relativt kategoriskt, varit att SBU:s rapport 2012 nr. 210 innebär att sådant vetenskapligt stöd saknas. Av rapporten framgår att det vetenskapliga stödet för ett flertal exponeringstyper är ”otillräckligt” (enligt SBU:s begreppsapparat), däribland de i målet aktuella typerna av exponering. Utifrån detta synsätt avslog Försäkringskassan medlemmens anspråk på livränta trots den mycket långa exponeringen som av Arbets-och miljömedicinska kliniken (AMM) bedömdes som extremt skadlig.
Många av exponeringstyperna anses dock från en ergonomisk, arbetsterapeutisk arbetsmiljösynpunkt vara olämpliga på en arbetsplats och dessa typer av exponering ger ofta tydligt utslag på de arbetsmiljömätningar som en belastningsergonom typiskt sett genomför vid en riskbedömning på en arbetsplats.
I målet hade medlemmen genomgått en gedigen undersökning hos Arbets- och miljömedicinska kliniken (AMM) som i motsats till Försäkringskassan ansåg att det fanns ett vetenskapligt underlag som gav stöd åt att den aktuella exponeringen var skadlig. Denna uppfattning stödde AMM på ovannämnda belastningsergonomiska kunskap och på enskilda studier som kliniken ansåg bättre belysa förhållandena på just den specifika arbetsplatsen.
Förvaltningsrätten fann i sin bedömning att AMM:s utredning (och ett yttrande ingivet i elfte timmen från Försäkringskassans sakkunnige) gav stöd för att ett samband kunde godtas och förklarade att besvären var att betrakta som en arbetsskada. Det betyder att det medicinska kunskapsläget var sådant att exponeringen kunde betraktas som skadlig. Domstolens slutsats innebär med andra ord att endast den omständigheten att en exponering för vilken det vetenskapliga kunskapsläget i SBU:s rapport anges vara ”otillräckligt” inte räcker för att neka en person rätt till livränta, i vart fall inte i de fall där det finns utlåtanden från experter som på god grund motiverar ett annat kunskapsläge.
Förvaltningsrätten i Umeås dom i mål 1077-18
Medlemmen hade beviljats facklig rättshjälp av IF Metall och ombud i målet var förbundsjurist Styrmir Olafsson, 08-676 63 13
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation