Högsta förvaltningsdomstolen har i en vägledande dom meddelad den 21 juni 2018 (mål nr 544-17) slagit fast att det inte finns några hinder mot att bevilja livränta till en försäkrad som innan rätten till livränta uppstår, har fått sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI) nedsatt till 0 kr.
Om man drabbas av en skada i arbetet, som medför att man inte längre kan arbeta eller måste byta till andra, lägre betalda arbetsuppgifter, kan man genom Försäkringskassan få ersättning för inkomstförlusten genom s.k. livränta. Livräntan utgörs av skillnaden mellan den inkomst man skulle ha haft om man inte hade skadat sig och den faktiska inkomsten efter skadan, som när det gäller svårare skador och arbetssjukdomar kan sjunka ner till noll kronor.
I lagen anges att livränteunderlaget, d.v.s. inkomsten om skadan inte hade inträffat, motsvarar den försäkrades SGI (med vissa tillägg främst för semesterlön och semsterersättning), vid den tidpunkt livräntan första gången ska lämnas. Tanken är att den SGI som den försäkrade är placerad i vid livräntetidpunkten, motsvarar den lön som den försäkrade skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.
Det förekommer att den som har drabbas av en arbetsskada som leder till arbetsoförmåga, har fått sin SGI nedsatt till 0 kronor av Förskringskassan (s.k. nollklassning), innan frågan om rätt till livränta uppkommer. Nollklassning är oftast en konsekvens av att man i vissa situationer inte har skyddat sin sjukpenninggrundande inkomst. Så är t.ex. fallet om Försäkringskassan drar in sjukpenningen och man inte omedlebart återgår i arbete eller anmäler sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Då anses man ha lämnat arbetsmarknaden och har inte rätt att vara placerad i sjukpenningklass.
Försäkringskassan har på senare år börjat tillämpa lagen på så sätt att den som har fått sin SGI nedsatt till 0 kr senare inte kan få livränta vid arbetsskada, eftersom livränteunderlaget enligt lagen ska motsvara SGI:n. Med 0 kr i SGI blir, enligt kassan, livränteunderlaget 0 kr och någon livränta kan överhuvudtaget inte beviljas.
Högsta förvaltningsdomstolen har nu förklarat att bestämmelserna om SGI respektive bestämmelserna om livränta följer av två olika regelverk, som inte utgör kommunicerande kärl. Domstolen konstaterar att bestämmelserna om SGI i första hand har till syfte att ligga till grund för beräkningen av den omedelbara och dagliga inkomstförlust som uppkommer vid frånvaro från arbetet p.g.a. sjukdom. Om man blir nollklassad beror det på att man inte har följt bestämmelserna om skydd för SGI:n. Livräntereglerna syftar istället till att kompensera för den inkomstförlust som en arbetsskada har gett upphov till, oavsett när i tiden skadan har inträffat. Därför ska Försäkringskassan om en skada i arbetet har gett upphov till en varaktig inkomstförlust som berättigar till livränta, utreda vilken inkomst den försäkrade skulle ha haft som oskadad vid tidpunkten när livräntan första gången ska lämnas, oavsett om SGI:n dessförinnan har satts ner till 0 kronor.
Konsekvenserna av domen kommer antagligen att bli avsevärda i och med att alla de som har nekats livränta p.g.a. en tidigare nollklassning nu har möjlighet att få livränta, om de i övrigt uppfyller förutsättningarna för att kunna beviljas livränta.
Den fackliga rättshjälpen i målet hade beviljats av IF Metall och ombud för medlemmen var förbundsjuristen Mikael Sjöberg, LO-TCO Rättsskydd, 08-6766361