Välkommen till LO-TCO Rättsskydds nyhetsbrev! Vi planerar att komma ut med fyra nyhetsbrev om året, och du har fått det därför att du antingen är angiven som kontaktperson hos oss eller har anmält att du vill få det. Sprid det gärna vidare!
Glöm inte att du kan prenumerera på all information vi lägger ut i vårt pressrum, genom att gå in på vår hemsida och anmäla dig under fliken pressrum.
Vill du slippa fler utskick, eller har du en kollega som vill ha nyhetsbrevet, skicka ett mejl till frida.oredsson@fackjuridik.com
LO-TCO Rättsskydd i Almedalen
Vi har två seminarium i Almedalen. Båda på Cramérgatan 2.
Vad händer med sjukförsäkringen efter valet?
Dag: måndag 2 juli kl. 10:00 – 11:00
Under 2017 och 2018 har sjukförsäkringen kommit att bli allt mer omdebatterad och inför valet har sjukförsäkringen seglat upp som en viktig valfråga. Men hur ser de olika partierna på sjukförsäkringen idag? Är de nöjda? Och vad vill de göra med sjukförsäkringen efter valet?
Medverkande:
Robert Sjunnebo, enhetschef LO-TCO Rättsskydd
Lina Gertzell, förbundsjurist, LO-TCO Rättsskydd
Mathias Tegnér, riksdagsledamot, Socialdemokraterna
Johan Forssell, riksdagsledamot, Moderaterna
Vad händer med anställningsskyddslagen efter valet?
Dag: onsdag 4 juli, kl. 8:30 – 9:30
Anställningsskyddslagen har varit politiskt kontroversiell under många år. Vissa tycker anställningsskyddet är för svagt och andra att det är för starkt. Vid seminariet beskriver jurister från LO-TCO Rättsskydd hur de nuvarande reglerna fungerar i praktiken. Därefter blir det debatt mellan riksdagsledamöter som sitter i arbetsmarknadsutskottet. Hur ser partierna på dagens regler och vad vill de ändra på efter valet?
Medverkande:
Annika Ewerblad, förbundsjurist, LO-TCO Rättsskydd
Maria Fridolin, förbundsjurist, LO-TCO Rättsskydd
Dan Holke, chefsjurist, LO-TCO Rättsskydd
Helén Pettersson, riksdagsledamot, Socialdemokraterna
Jessica Roswall, riksdagsledamot, Moderaterna
Ali Esbati, riksdagsledamot, Vänsterpartiet
Annika Qarlsson, riksdagsledamot, Centerpartiet
Banbrytande dom om grovt arbetsmiljöbrott
Vid en arbetsplatsolycka i november 2011 vid Nordkalk AB:s kalkfabrik i Luleå brändes två personer mycket svårt vid en ångexplosion. Den ena avled av sina frätskador och den andra fick 55-procentiga brännskador. Ytterligare fyra arbetare drabbades vid olyckan men fick mindre omfattande skador. Nordkalks platschef dömdes till villkorlig dom och dagsböter för grovt arbetsmiljöbrott av Luleå tingsrätt. Bolaget dömdes att betala 3 miljoner kronor i företagsbot. Nordkalk överklagade och anförde bl.a. att man inte hade det primära ansvaret för arbetsmiljön eftersom de som utförde arbetet var anställda av entreprenörer till bolaget med eget arbetsmiljöansvar, samt att de drabbade hade ett ansvar för medvållande eftersom de inte hade använt skyddsutrustning.
Hovrätten för Övre Norrland har nu fastställt tingsrättens dom fullt ut. Bolagets resonemang om entreprenörsförhållande vann inget gehör eftersom det aktuella rensningsarbetet inte omfattades av serviceavtalet. Såsom anläggningsägare var också bolaget huvudansvarig för arbetsmiljön och hade försummat sitt samordningsansvar. Påståendet om skadelidandes eventuella medvållande avfärdades helt av domstolarna.
Det är första gången en överrätt dömer till ansvar för grovt arbetsmiljöbrott. Målsägandebiträden för de skadade medlemmarna i IF-Metall var förbundsjuristerna Olov Östensson och Mattias af Malmborg, LO-TCO Rättsskydd.
Nya regler om arbetsgivares rehabansvar
Den 1 juli 2018 träder nya regler i kraft som främst berör arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Arbetsgivaren kommer, enligt 30 kap. 6 § socialförsäkringsbalken (SFB), att ha en skyldighet att senast den 30:e dagen räknat från den första sjukfrånvarodagen upprätta en plan för återgång i arbete. Denna skyldighet gäller i de fall en arbetstagares arbetsförmåga kan antas komma att vara nedsatt i minst 60 dagar. Bedömningen måste därmed ske relativt snabbt efter arbetstagarens sjukanmälan. Den 1 juli 2018 upphör även skyldigheten i 110 kap. 21 § SFB för den försäkrade arbetstagaren att till Försäkringskassan uppvisa s.k. arbetsgivarutlåtande för rätt till sjukpenning. En förändring sker också i förordningen SFS 2014:67 rörande bidrag till arbetsgivare för köp av arbetsplatsnära stöd för återgång i arbete. Fr o m den 1 juli 2018 utvidgas rätten till bidrag och förordningen benämns förordningen om bidrag till arbetsgivare för köp av arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd för återgång i arbete.
Se till att du inte har något i munnen när du drabbas av ett olycksfall på din arbetsplats
En socialsekreterare åt medhavd lunch på sin arbetsplats då en tung takarmatur lossnade och träffade honom i huvudet. Olycksfallet kan rimligen inte anses som orsakat av ätandet utan av dåligt fastsatt takarmatur. Händelsen har av Förvaltningsrätten i Stockholm ändå inte bedömts som ett olycksfall i arbetet med motiveringen att själva ätandet inte ingår i en socialsekreterares arbetsuppgifter.
För att accepteras som ett arbetsolycksfall krävs att händelsen har stått i visst samband med den försäkrades arbete. Det krävs däremot inte att händelsen har sin grund i en så kallad för arbetet typisk fara. Samband anses föreligga även då någon på sin arbetsplats drabbas av det dagliga livets faror, alltså händelser som lika gärna kan inträffa utanför arbetsområdet.
Enligt gammal praxis när det gäller olycksfall under måltidsrast har Högsta förvaltningsrätten ansett att ersättning inte ska ges för olycksfall som är hänförliga till medförd föda eller dryck eller till hanterandet av medförda kärl eller måltidsredskap om det inte finns samband med arbetsförhållandet. I ett annat avgörande har sagts att när själva förtäringen inte kan betraktas som en från arbetstagarens egentliga arbete skild syssla får förtäringen i vart fall anses ha ett klart samband med arbetet. Uttalandet har nu lett till tolkningen att när ett olycksfall inträffar samtidigt som någon äter någonting så ska själva ätandet på något sätt ingå i den försäkrades arbetsuppgifter för att betraktas som ett arbetsolycksfall!
Om händelsen med takarmaturen skulle ha godkänts som arbetsskada om socialsekreteraren inte hade haft något i munnen vet vi inte, men det kan konstateras att rättstillämpningen på något underligt sätt har distanserat sig från gammal praxis och att det istället har blivit avgörande om den olycksdrabbade haft något ätbart i munnen när olyckan är framme.
Förvaltningsrättens dom är överklagad till kammarrätten av förbundsjurist Jimmie Söndergaard.
Muntlig bevisning inför Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar
Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar (nedan skiljenämnden) avgör tvister som rör frågor enligt försäkringar som vilar på överenskommelser mellan arbetsgivare och fackförbund. Skiljenämnden har nyligen i ett beslut fastslagit att de gemensamma villkoren innebär ett avsteg från lagen om skiljeförfarande avseende möjligheten att använda muntlig bevisning. Beslutet innebär en kraftig begränsning av möjligheten att använda sig av muntlig bevisning vid prövning i skiljenämnden.
Lagen om skiljeförfarande är en generell lag som reglerar skiljeförfaranden. I lagen regleras möjligheten till muntlig förhandling samt upptagning av muntlig bevisning i två olika regler. Av 25 § framgår att skiljemännen enbart får avvisa erbjuden bevisning om den uppenbart saknar betydelse i tvisten eller om det är motiverat med hänsyn till den tidpunkt då bevisningen åberopas. Detta innefattar alltså även muntlig bevisning. Vidare framgår av 24 § att skiljemännen skall ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför avgörandet ska muntlig förhandling hållas, om en part begär det och parterna inte bestämt något annat.
Sedan tidigare har det varit klart att de gemensamma villkoren innebär ett avsteg från 24 § lagen om skiljeförfarande. På det sättet har skiljenämnden kunnat avgöra om en part ska ges möjlighet att hålla sin sakframställan samt plädering muntligt. Skiljenämnden har nu även fastställt att de gemensamma villkoren innebär en avvikelse från 25 § lagen om skiljeförfarande. Detta innebär att det i varje enskilt fall är skiljenämnden som avgör om muntlig bevisning ska godtas eller inte. Skiljenämnden anger att det ur ett rättssäkerhetsperspektiv är godtagbart eftersom parterna istället kan vända sig till allmän domstol.
Enligt LO-TCO Rättsskydd är skiljenämndens avgörande problematiskt då avgörandet kommer att öka behovet av att välja allmän domstol istället för skiljenämnden. Skiljenämnden fyller en viktig funktion och enligt LO-TCO Rättsskydd bör praxisbildningen på detta område i första hand ske i skiljenämnden. Genom sitt beslut har dock skiljenämnden försvårat för LO-TCO Rättsskydd att rekommendera förbunden att använda sig av skiljenämnden för att avgöra tvister. De gemensamma villkoren behöver nu ändras för att säkerställa att skiljenämnden även i fortsättningen kan behålla sin nuvarande roll. Annars är risken att en stor del av de ärenden där muntlig bevisning kan aktualiseras istället blir föremål för prövning i tingsrätt.
Förlängd uppsägningstid gäller inte
Enligt kollektivavtalet hos ISS Facility Services hade en tjänsteman rätt till förlängd uppsägningstid med sex månader, om hen blivit uppsagd på grund av arbetsbrist och vid uppsägningsdagen var 55 år och hade en sammanhängande anställningstid om 10 år.
Fyra tjänstemän hade tidigare varit anställda vid Apoteket respektive Astra Zeneca och anställningarna hade efter en övergång av verksamhet övergått till ISS Facility Services. Tjänstemännen sades upp på grund av arbetsbrist av ISS Facility Services. Vid uppsägningen var de 55 år och hade en anställningstid hos Apoteket respektive Astra Zeneca och ISS Facility Services som sammantaget översteg 10 år. De fick inte förlängd uppsägningstid. ISS Facility Services menade att det bara var anställningstiden hos ISS Facility Services som skulle beaktas vid beräkningen om sammanhängande anställningstid och inte anställningstiden hos den tidigare arbetsgivaren.
Unionen stämde Almega och ISS Facility Services och hävdade att även anställningstiden hos den tidigare arbetsgivaren skulle beaktas vid en övergång av verksamhet utifrån överlåtelsedirektivet och 6 b anställningsskyddslagen som ger arbetstagare ett skydd mot försämringar enbart på grund av en verksamhetsövergång.
Arbetsdomstolen begärde förhandsbesked av EU-domstolen i frågan. EU-domstolen konstaterade att under de omständigheter som förelåg i målet måste förvärvaren vid en uppsägning som äger rum mer än ett år efter verksamhetsövergången ta med anställningstiden hos överlåtaren för att avgöra vilken uppsägningstid arbetstagaren har rätt till. Den nationella domstolen skulle kontrollera att det kollektivavtal som var tillämpligt på arbetstagarna efter verksamhetsövergången varken sagts upp eller omförhandlats, löpt ut eller ersatts av ett annat kollektivavtal.
Med utgångspunkt i EU-domstolens förhandsavgörande har Arbetsdomstolen kommit fram till att anställningstiden hos den tidigare arbetsgivaren inte ska medräknas. Arbetsdomstolen konstaterar i domen att kollektivavtalet har upphört och att parterna efter verksamhetsövergångarna men före uppsägningarna träffat ”nya” kollektivavtal, dvs att kollektivavtalet hade löpt ut och att parterna hade omförhandlat kollektivavtalsvillkoren, dock inte de aktuella villkoren. Två ledamöter var skiljaktiga och ville gå på Unionens linje. De tolkade domen från EU-domstolen på helt motsatt sätt och menade bl a att syftet med reglerna om övergång av verksamhet är att arbetstagarna inte ska få försämrade villkor enbart pga övergången. Ombud för arbetstagarsidan var förbundsjurist David Hellman från Unionen och förbundsjurist Ullika Dalén, LO-TCO Rättsskydd.
På gång: Handelsmedlemmar yrkar skadestånd för kränkande påståenden i bloggpost
På Handelsanställdas förbunds uppdrag har LO-TCO Rättsskydd AB väckt talan vid Halmstad tingsrätt för två medlemmar. Medlemmarna arbetade tidigare hos en arbetsgivare som har skrivit kränkande påståenden om medlemmarna i bloggposter. Medlemmarna yrkar i tingsrätten skadestånd av sin före detta arbetsgivare för brott mot den så kallade missbruksregeln i 5 a § personuppgiftslagen.
Ombud för medlemmarna är förbundsjuristen Annett Olofsson.