Fram till 1977 gällde lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) där livränta vid arbetsskada beräknades enligt särskilda regler som baserades på ett kvotsystem. Vid tidpunkten för pensionering ska livräntan enligt de reglerna minskas till tre fjärdedelar.
Försäkringskassan och förvaltningsrätten hade i ett mål gällande en man med YFL-livränta gjort en ny bedömning av mannens medicinska besvär i samband med pensioneringen och minskat hans livränta med mer än en fjärdedel. Förvaltningsrätten menade att det inte kunde anses vara befogat att ta hänsyn till de ekonomiska förhållandena utan att man enbart skulle beakta de medicinska besvärens omfattning vid pensioneringstidpunkten.
Ombudet argumenterade för att det vare sig i förarbetena eller lagtexten finns stöd för att en ny beräkning ska ske på det sätt som Försäkringskassan gjort och att det enligt gällande bestämmelser enbart ska ske en sänkning med en fjärdedel, oavsett hur den medicinska bilden ser ut. Lagen medger inte att en ny utredning görs och inte heller att man ändrar beräkningsgrunden.
Även kammarrätten konstaterade att det saknas stöd för Försäkringskassans och förvaltningsrättens tolkning. Domstolen underströk att YFL-livräntan inte är pensionsgrundande, vilket medför att samordningen beträffande YFL-livränta inte ska på samma sätt som för livränta enligt arbetsskadeförsäkringen. Den som skadades i unga år före 1977 kan nämligen få en ganska låg ålderspension.
Medlemmen hade beviljats rättshjälp av sitt förbund Vision.
Ombud i målet var förbundsjurist Lise-Lotte Sjöstedt, 08-676 63 22.
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation