Enligt särskilda bestämmelser i skadeståndslagen ska staten betala ersättning till den som har drabbats av skada som uppkommit genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. I detta fall har LO-TCO Rättsskydd företrätt en medlem i fackförbundet Kommunal, som gått miste om ersättning på grund av en felaktig handläggning hos Arbetsförmedlingen.
Medlemmen var inskriven i den s.k. jobb- och utvecklingsgarantin hos Arbetsförmedlingen och uppbar aktivitetsstöd. Inskrivning i jobb- och utvecklingsgarantin beslutas av Arbetsförmedlingen, men ersättningen betalas ut av Försäkringskassan.
Sedan en tid tillbaka var medlemmen för sjuk för att kunna delta i Arbetsförmedlingens aktiviteter. Frågan uppkom om medlemmen istället för fortsatt aktivitetsstöd borde få sjukpenning från Försäkringskassan. Innan Försäkringskassan överhuvudtaget hade fått någon sjukanmälan från medlemmen, samlades medlemmen, behandlande läkare och representanter från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till ett avstämningsmöte. Vid detta möte informerade Försäkringskassan de närvarande om förutsättningarna för att få sjukpenning och hur handläggningen hos kassan går till. Behandlande läkare förklarade att det ur medicinsk synpunkt var motiverat att förlänga sjukskrivningen. Försäkringskassan lovade att höra av sig till Arbetsförmedlingen när man väl hade fått in sjukanmälan och börjat behandla den.
Några dagar efter detta möte anmälde sig medlemmen som sjuk hos Försäkringskassan, samtidigt som Arbetsförmedlingen fr.o.m. samma tidpunkt skrev ut honom från jobb- och utvecklingsgarantin. Därmed upphörde det aktivitetsstöd som enligt Arbetsförmedlingens senaste beslut skulle pågå i ytterligare någon månad. Av Arbetsförmedlingens handläggningsjournal framgår att man uppfattade att medlemmen nu uppbar sjukpenning från Försäkringskassan. Något uttryckligt besked från kassan om detta hade man emellertid inte fått. Arbetsförmedlingen hade inte heller på eget initiativ kontrollerat om medlemmen uppbar sjukpenning när man skrev ut honom.
När Försäkringskassan en tid därefter tog ställning till medlemmens sjukanmälan, bedömde man att han inte hade rätt till sjukpenning. Medlemmen överklagade avslagsbeslutet till förvaltningsrätten, som inte ändrade kassans beslut. Med detta resultat stod medlemmen helt utan ersättning fr.o.m. den tidpunkt han skrevs ut från jobb- och utvecklingsgarantin och under den påföljande månaden.
Medlemmen vände sig nu till Justitiekanslern (JK), som är den myndighet som har hand om statens frivilliga skadereglering. Där begärde han skadestånd motsvarande den ersättning han skulle ha fått i aktivitetsstöd under den ytterligare månad som återstod, om han inte hade skrivits ut från garantin.
JK konstaterar att Arbetsförmedlingen under den tid då medlemmen uppbar aktivitetsstöd, genom att missta sig på de faktiska förhållandena, har skrivit ut honom från jobb- och utvecklingsgarantin. Det spelar ingen roll om denna missuppfattning beror på att Försäkringskassan har lämnat ofullständiga upplysningar till Arbetsförmedlingen, eller på att Arbetsförmedlingen inte kontrollerat om medlemmen uppbar sjukpenning, när man skrev ut honom. Det är i båda fallen frågan om myndighetsutövning som staten ansvarar för. Enligt JK utgör denna bristande samordning mellan myndigheterna fel eller försummelse vid myndighetsutövningen, som har medfört att aktivitetsstödet upphört på felaktiga grunder.
JK har därför beslutat att Arbetsförmedlingen ska betala skadestånd till medlemmen, motsvararande aktivitetsstödet under den återstående månad medlemmen gick miste om, när han skrevs ut.
Ombud för medlemmen var förbundsjuristen Mikael Sjöberg, 08-6766361.
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation