Arbetsgivarens egentillverkade munskydd av dammsugarpåsar och visir av laminatplast inte tillräckligt skydd mot Coronavirus

På ett äldreboende i norra Sverige fanns flera boende med coronavirus (covid-19) eller misstänkt sådant. Arbetet på ett äldreboende innebär ett kroppsnära vård- och omsorgsarbete. Det är inte möjligt att på avstånd handleda och hjälpa de personer som bor där eller att utföra vård- och omsorgsarbete. Arbetet innefattar klara och tydliga arbetsmoment med förhöjda risker för såväl droppsmitta som aerosolsmitta.

Den 23 april 2020 beslutade det av Kommunal utsedda huvudskyddsombudet att med stöd av 6 kap 7 § arbetsmiljölagen stoppa och avbryta allt omsorgsarbete med boenden på äldreboendet om hade misstänkt coronavirus och som även hade förkylningssymptom. Skälen för skyddsombudsstoppet var att arbetstagarna riskerade att smittas av co­ronaviruset genom att de exponerades för viruset vid nära arbete med boenden på äldreboendet. Huvudskyddsombudet bedömde att de kläder och utrustning som arbetsgivaren tillhandahöll inte var tillräcklig för att skydda arbetstagarna mot ohälsa, sjukdom och fara för sina liv till följd av smittriskerna. Huvudskyddsombudet krävde att arbetstagarna skulle få en viss andningsmask eller ett visst munskydd samt långärmad skyddsdräkt som skulle komplettera övrig skyddsut­rustning enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer, bland annat visir, för att häva skyddsombudsstoppet.

Den utrustning som arbetstagarna hade fått av arbetsgivaren var munskydd av dammsugarpåsar och visir av laminatplast som arbetsgivaren själv hade tillverkat.

Arbetsmiljöverket hävde samma dag skyddsombudsstoppet. Skälen för detta angavs vara att det patientnära arbetet med de boende inte innefattade moment där det förelåg förhöjd risk för aerosolsmitta samt att det inte hade framkommit att arbetet med de boende inne­bar risk för kraftig förorening av kläder och armar. Arbetsmiljöverket ansåg även, utan att själva kontrollera skyddsutrustningen, att den var tillräck­lig för att arbetstagarna inte skulle riskera att bli smittade av coronaviruset. Utrustningen var inte CE-märkt eller godkänd men Arbetsmiljöverket godtog arbetsgivarens uppgifter att den var säker.

Huvudskyddsombudet överklagade med hjälp av LO-TCO Rättskydd Arbetsmiljöverkets beslut till förvaltningsrätten i Falun. Överklagandet prövades vid en muntlig förhandling under vilken huvudskyddsombudet beskrev arbetet på äldreboendet och den utrustning som arbetsgivaren tillhandahållit.

Förvaltningsrättens dom i mål 2597-20 ger nu huvudskyddsombudet rätt. Förvaltningsrätten bedömde att arbetet med de boende på äldreboendet innefattade arbetsmoment med förhöjda risker för såväl droppsmitta som aerosolsmitta av covid-19. På grund av risken för smitta hade arbetstagarna därmed rätt till personlig skyddsutrustning. Förvaltningsrätten tillade även att i situationer då det saknas fullständig eller tillförlitlig kunskap så ska försiktighet iakttas. Domstolen ansåg att den utrustning som arbetstagarna hade att tillgå vid tidpunkten för beslutet inte uppfyllde kraven och att den inte var godkänd. Arbetsmiljöverket borde därför ha meddelat ett förbud gentemot arbetsgivaren innebärande att de anställda vid äldreboendet inte fick utföra patientnära arbete med boende som är smittade eller misstänkt smittade med coronavirus om inte andningsmask med filter FFP2 eller munskydd IIR, beroende på arbetsmoment, används. Enligt förvaltningsrättens bedömning förelåg vid den aktuella tidpunkten en omedelbar och allvarlig fara för liv och hälsa i den arbetsmiljö som verksamheten bedrevs. Det överklagade beslutet upphävdes därmed.

Ombud för huvudskyddsombudet var förbundsjuristen Henric Ask.