Förvaltningsrätten har prövat arbetsförmåga mot den försäkrades ordinarie arbete som paketerare på bageri.
Av den medicinska utredningen framgår enligt förvaltningsrätten att den försäkrade har ut- mattningssyndrom, ångest och depression. Hon har besvär med trötthet, ångest och nedstämdhet. Aktivitetsbegränsningarna består i att hon snabbt tappar sammanhanget vid koncentrationskrävande arbete. Det anges att hon riskerar att göra fel i arbetet med maskiner och därmed skada sig. Av intyg framkommer enligt förvaltningsrätten att hon på grund av kraftlöshet och förlorad koncentrationsförmåga varken klarar av att gå ned på knä för att plocka upp från golvet, dammsuga eller blåsa rent arbetsmaskinen. Hon har även svårt att uppfylla kravet på arbetstempo. I sjukintygen anges som aktivitetsnedsättning att den försäkrade snabbt tappar sammanhanget vid koncentrationskrävande arbete. Det finns i sjukintygen konkreta uppgifter om vad hon inte klarar av i arbetet.
Förvaltningsrätten finner, trots ovanstående och trots att det är särskilt angivet i lagens förarbeten att risker som innebär att man kan skada sig på grund av sin sjukdom särskilt ska beaktas, att den försäkrade har en arbetsförmåga och därför ska nekas sjukpenning.
Förvaltningsrätten skriver att det inte framgår om läkaren har observerat begränsningarna eller om det som anges enbart baseras på den försäkrades egna uppgifter. Vidare skriver rätten att underlagen endast beskriver få objektiva fynd som kan förklara den försäkrades aktivitetsnedsättningar samt att det inte heller finns någon tydlig gradering av sjukdomsbesvären.
Genom domen gör Förvaltningsrätten avsteg från överrättspraxis avseende psykiatriska diagnoser, utan att motivera varför. (Jfr Kammarrätten i Stockholm, mål nr 9520-18, meddelad den 5 juni 2019.)
Förvaltningsrätten i Jönköping, mål nr 3083-20, meddelad den 2 september 2020.
Den försäkrade är medlem i Livsmedelsarbetareförbundet, som har beviljat rättshjälp i ärendet. Ombud hos LO-TCO Rättsskydd är förbundsjurist Tom Aspengren.