Under 2020 begärde en region inom Byggnads granskning av ett lettiskt bolag men fick endast en del av efterfrågat material. Som stöd för granskningen använde istället regionen olika officiella uppgifter i Lettland och i Sverige, bland annat bolagets årsredovisning och redovisning till utstationeringsregistret, vilka visade att bolaget hade brutit mot Byggavtalet på flera sätt. Bolaget hade uteslutits ur Byggföretagen men var fortfarande bundet av Byggavtalet när brotten begicks. Bundenheten upphörde dock innan lokala förhandlingar avslutades och förbundet hade inte heller några medlemmar på bolaget.
Efter lokala förhandlingar väckte förbundet talan i Arbetsdomstolen och krävde över 26 miljoner kronor i skadestånd för att bolaget hade brutit mot Byggavtalets bestämmelser om förläggning av arbetstid. Bolaget hävdade att det hade träffats skriftliga arbetstidsöverenskommelser med representanter för arbetslaget som även visades upp, sent i processen. Enligt dessa kunde arbetstiden förläggas måndag till söndag 05-24 men det fanns inget schema eller liknande. Förbundet menade att överenskommelserna inte överensstämde med Byggavtalet.
Arbetsdomstolen framhöll att arbetstidsöverenskommelser måste innehålla uppgifter om schema eller motsvarande och fann att överenskommelserna inte var giltiga och att bolaget därmed hade brutit mot Byggavtalet. Domstolen konstaterade vidare att arbetstagarna hade arbetat övertid utan att det funnits särskilda skäl för det samt att de inte hade fått övertidsersättning eller korrekt helglön och ersättning för arbetstidsförkortning. Även i dessa delar hade bolaget brutit mot Byggavtalet.
Den beloppsmässigt största frågan i målet var dock om bolaget hade betalat rätt timlön till arbetstagarna. Arbetsdomstolen konstaterade att det inte utifrån bolagets årsredovisning gick att bedöma vilken timlön som hade betalats samt att underlaget inte var tillräckligt för att bevisa att bolaget hade betalat för låga löner. Förbundet hade därmed inte lyckats visa att bolaget brutit mot Byggavtalet i dessa delar. Domstolen ansåg inte heller att förbundet lyckats visa att bolaget inte hade betalat korrekt semesterersättning och ob-ersättning.
Förbundet hade begärt skadestånd i nivå med den vinst som bolaget hade gjort genom att inte följa Byggavtalets regler. Arbetsdomstolen bekräftade att det allmänna skadeståndets uppgift är att effektivt avhålla part från avsteg från lag och avtal samt att en viktig princip är att det inte i något fall ska te sig lönsamt för en arbetsgivare att åsidosätta arbetstagarnas rätt enligt lag och avtal. I målet fann dock domstolen att Byggnads inte kunnat styrka att bolaget hade gjort den vinst som förbundet gjort gällande.
Sammanfattningsvis kom Arbetsdomstolen fram till att bolaget inte hade betalat avtalsenlig övertidsersättning och helglön, underlåtit att betala ersättning för arbetstidsförkortning samt brutit mot Byggavtalets regler om övertid och arbetstidens förläggning. Vid en samlad bedömning satte domstolen skadeståndsnivån till 750 000 kr för dessa brott. Hur stor vinst bolaget hade gjort genom sina avtalsbrott ansåg dock inte domstolen att det gick att räkna ut.
Bolaget hade även yrkat att Byggnads talan skulle avvisas eftersom förhandlingsskyldigheten inte uppfyllts. Arbetsdomstolen konstaterar att förbundet inte hade varit skyldigt att genomföra central tvisteförhandling innan talan väcktes. För att en sådan förhandlingsskyldighet enligt 4 kap 7 § lagen om rättegången i arbetstvister ska föreligga så måste det finnas en förhandlingsrätt. Någon sådan fanns inte enligt vare sig medbestämmandelagen eller kollektivavtal, varför bolagets avvisningsyrkande avslogs.
Arbetsdomstolens dom AD 2024 nr 11. Ombud för förbundet i målet var förbundsjuristen Henric Ask.