Nyhetsbrev nr 4/2023

Välkommen till Rättsskyddets nyhetsbrev! Vi ger ut fyra nyhetsbrev om året och du har fått det därför att du antingen är angiven som kontaktperson hos oss eller har anmält att du vill få det. Sprid det gärna vidare till kollegor och vänner! Länk för registrering finns här.

Du kan även prenumerera på löpande information som vi lägger ut i vårt pressrum.
Och gilla oss gärna på Facebook så får du del av fler nyheter från och om Rättsskyddet!

 

Enligt Arbetsdomstolen kan privata arbetsgivare under en pandemi, i kraft av arbetsledningsrätten, kräva att arbetstagarna vaccinerar sig

Svenska Kommunalarbetareförbundet har drivit tvist i Arbetsdomstolen rörande tre arbetstagare som inte följt en av arbetsgivaren uppställd policy om vaccination mot covid-19 och därför blev avstängda utan lön. Förbundet hävdade att arbetstagarna haft rätt att underlåta att vaccinera sig och därmed stått till arbetsgivarens förfogande under avstängningstiden, med bibehållen rätt till lön.

Förbundet har argumenterat för att det saknas lagstöd för att uppställa krav på vaccination. Förbundet menar också att om Arbetsdomstolen anser att lagstöd finns har bolaget ändå, efter en intresseavvägning, inte haft rätt att uppställa kravet.

Arbetsdomstolens dom innebär att en privat arbetsgivare under en pandemi genom sin arbetsledningsrätt kan kräva att de anställda ska vaccinera sig. Genom att inte göra det har arbetstagarna inte stått till förfogande för arbete och därmed inte haft rätt till lön.

Arbetsdomstolens dom 2023 nr 75
Ombud för förbundet var förbundsjuristerna Anne Alfredson och Annett Olofsson.

 

Kammarrätten i Sundsvall underkänner Försäkringskassans bedömning av restarbetsförmåga

Försäkringskassan konstaterade att en medlem i IF Metall hade en fotskada som utgjorde en arbetsskada och bedömde att han hade rätt till livränta. Medlemmen arbetade fortfarande kvar på sin tidigare arbetsplats men kunde på grund av sin skada bara arbeta på halvtid.
Försäkringskassan bedömde, trots detta, att medlemmen skulle klara ett annat arbete (som handpaketerare) på heltid och beslutade att bestämma hans livränta utifrån en inkomst som han förväntades kunna få i ett sådant arbete på just heltid.

Kammarrätten prövade om medlemmens inkomst efter skadan ska bestämmas till hans faktiska inkomst i halvtidsarbete eller till en annan högre inkomst som han skulle fått i något annat arbete.

Kammarrätten konstaterade att det är Försäkringskassan som ska utreda och ange ett arbete som den försäkrade kan klara av samt ange vilken inkomst som han skulle kunna erhålla trots sin arbetsskada. Kammarrätten konstaterade vidare att det enligt praxis ställs höga krav på den utredning som Försäkringskassan ansvarar för.

Kammarrätten konstaterade att medlemmen till följd av fotskadan har svårt att gå och stå mer än korta stunder samt även problem när han sitter. Kammarrätten fann att det därmed var sannolikt att klaganden han saknade förmåga att arbeta mer än halvtid i sådana arbeten som kräver mer än en begränsad belastning av foten.

Kammarrätten ansåg visserligen att utredningen gav stöd för att de huvudsakliga arbetsuppgifterna för en handpaketerare främst kräver styrka och rörlighet i överkroppen. Kammarrätten konstaterade samtidigt, utifrån uppgifter från IF Metall, att arbetet som handpaketerare normalt förutsätter att arbetstagaren kan gå och stå i en inte obetydlig omfattning. Enligt uppgifter från facket går en paketerare i genomsnitt 12 000 till 14 000 steg per dag.

Mot denna bakgrund fann kammarrätten att ett arbete som handpaketerare på heltid inte framstod som lämpligt för klaganden med hänsyn tagen till hans besvär. Då Försäkringskassan inte angav några andra exempel som skulle kunna vara lämpliga för medlemmen ansåg kammarrätten att förmågan att skaffa en inkomst genom arbete inte översteg medlemmens faktiska inkomst på halvtid. Medlemmen bedömdes därmed ha rätt till en högre livränta.

Dom från Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 1023-22
Ombud i målet var förbundsjurist Tom Aspengren, 08-6766348.
Länk till artikel på förbundet hemsida finns här.

 

Byggnads vann ogiltighetstalan i AD

En VVS-montör, medlem i Svenska Byggnadsarbetareförbundet, påstods av arbetsgivaren ha haft olovlig frånvaro under mer än en månads tid och att han sedan självmant frånträtt sin anställning. Medlemmen meddelades om detta av bolaget i ett brev. Enligt förbundet hade medlemmen blivit instruerad av bolaget att lämna in alla sina verktyg och att inte återkomma till arbetet mer. Medlemmen försökte utan framgång få kontakt med och svar från bolaget om vad som skulle hända med hans anställning. Medlemmens arbetstillstånd var knutet till anställningen hos aktuellt bolag och han stod därför i en mycket stark beroendeställning till bolaget. Förbundet gjorde gällande att han blivit avskedad genom brevet han fått av bolaget.

Arbetsdomstolen fann att medlemmen inte hade varit olovligen frånvarande från arbetet på det sätt bolaget gjort gällande samt att han på grund av sin frånvaro inte kunde ha ansetts frånträtt sin anställning. Eftersom det var bolaget som beordrade honom att inte komma tillbaka till arbetet, ankom det därefter på bolaget att informera honom om det ville ta hans arbetskraft i anspråk igen. Han kunde enligt AD:s mening därför inte anses som olovligen frånvarande förrän bolaget lämnat honom sådan information.

Genom att i brevet oriktigt påstå att medlemmen frånträtt sin anställning genom sin frånvaro, ansågs bolaget ha avskedat honom, utan att det ens fanns saklig grund för uppsägning. AD ogiltigförklarade därför avskedet samt förpliktade bolaget att betala lön och allmänt skadestånd till medlemmen.

Arbetsdomstolens dom 2023 nr 72
Ombud i målet var förbundsjurist Maria Fridolin.

 

Byggnads vinner viktigt mål om förhandlingsskyldighet i Arbetsdomstolen

Ett byggbolag hade anlitat ett inredningsföretag vid arbeten med ett större renoveringsprojekt. För utförandet av uppdraget åtog sig inredningsföretaget även visst montagearbete och lade ut detta arbete på andra utförare. Byggbolaget förhandlade inte med Svenska Byggnadsarbetareförbundet innan man anlitade inredningsföretaget och förbundet stämde byggbolaget för brott mot Byggavtalet.

Arbetsdomstolen har i domen funnit att byggbolaget inför anlitandet av inredningsföretaget har varit skyldigt att primärförhandla med förbundet, enligt en branschöverenskommelse i Bilaga D till Byggavtalet, som hänvisar till 38 § medbestämmandelagen.

Domstolen har också bedömt tillämpligheten av en regel i avtalet om bortfall av skadeståndsskyldighet i fall där ett kollektivavtalsbrott kan anses ursäktligt, liksom nivån på det allmänna skadeståndet. Arbetsdomstolens bedömning är det inte kan anses ursäktligt att underlåta att primärförhandla samt att det inte föreligger grund för jämkning.

Arbetsdomstolens dom 2023 nr 68
Ombud för Byggnads var förbundsjurist Anne Alfredson.
Länk till domen finns här.

 

Högsta domstolen beviljar resning i mål om företagsrekonstruktion

Högsta domstolen beviljar resning av Arbetsdomstolens dom AD 2022 nr 26

I Arbetsdomstolens avgörande bedömde Arbetsdomstolen att en medlem i IF Metall hade rätt till uppsägningslön och semesterersättning belöpande på tid efter en månad efter den kritiska tidpunkten (ansökan om företagsrekonstruktion). Utöver själva lönen och semesterersättningen tillerkände Arbetsdomstolen medlemmen och IF Metall allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Arbetsgivarparterna, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige och Emmaboda Glas AB, ansökte om resning av Arbetsdomstolens dom. Högsta domstolen har funnit att det inte träffats ett nytt anställningsavtal efter den kritiska tidpunkten samt att det rör sig om en resningsgrundande rättstillämpning, i den meningen att den klart och oemotsägligt strider mot grunderna för lagstiftningen. Högsta domstolen beviljar därför resning och överlämnar målet för vidare hantering av Arbetsdomstolen.

Ombud för IF Metall är förbundsjurist Henric Ask.
Länk till notis på HD:s hemsida finns här.

 

Dom om hindrande av skyddsombud överklagas till Högsta domstolen

Ett skyddsombud överklagar Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål 3270–22 meddelad den 10 oktober 2023. Skyddsombudet, som är utsett av Svenska Transportarbetareförbundet, var anställd som skyddsvakt på ett vaktbolag. Han arbetade som sådan på Ringhals kärnkraftverk. För att få tillträde till kärnkraftverket måste man ha en så kallad föranmälan.

Ringhals återkallade skyddsombudets föranmälan. Skyddsombudet har gjort gällande att han därmed inte har möjlighet att få tillträde till arbetsstället på det sätt som han har rätt till enligt 6 kap 10 § andra stycket arbetsmiljölagen. Han väckte därför talan i tingsrätten och yrkade allmänt skadestånd för att han hade hindrats som skyddsombud.

Både tingsrätt och hovrätt avslog skyddsombudets talan. Skyddsombudet överklagar nu hovrättens dom och anser att Högsta domstolen ska bedöma hur lagregeln, som aldrig har prövats tidigare, ska tillämpas. Det krävs prövningstillstånd för att HD ska pröva frågan.

Högsta domstolens mål nr T 7700–23
Ombud för skyddsombudet är förbundsjurist Henric Ask.

 

Lönediskriminering av arbetstagare med tidsbegränsad anställning

LO-TCO Rättsskydd stämde för Svenska Kommunalarbetareförbundets räkning Göteborgs Begravningssamfällighet inom Svenska kyrkan, för diskriminering i samband med lönesättning av en arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Enligt förbundet tillämpade begravningssamfälligheten sämre lönevillkor för den säsongsanställda kyrkogårdsarbetaren än för tillsvidareanställda, trots att deras arbetsuppgifter är likartade. Löneskillnaderna var drygt 4 500 kr per månad och det finns inte några sakliga skäl som berättigar en sådan löneskillnad.

Lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning trädde i kraft den 1 juli 2002, till följd av implementeringen av EU:s så kallade visstidsdirektiv och deltidsdirektiv. Det finns mycket litet praxis avseende tillämpningen av lagen. Det senaste rättsfallet från Arbetsdomstolen är från 2017 och rör bland annat frågan huruvida bestämmelser om utlandstraktamente och logitillägg i kollektivavtal har varit diskriminerande för arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Dessförinnan har AD prövat lagens bestämmelser i två fall, båda under 2008. Det ena fallet handlar om lönediskriminering och det andra om diskriminering i samband med semesterförläggning.

I alla de tre tidigare fallen har det varit prövningen av om de berörda arbetstagarna har befunnit sig i en likartad situation som tillsvidareanställda arbetstagare som har varit den största utmaningen för de som har gjort gällande diskriminering. Bara i ett av fallen har Arbetsdomstolen, och då enbart till viss del, ansett att arbetstagarna har befunnit sig i en likartad situation som tillsvidareanställda arbetstagare.

I det aktuella fallet bedömde Rättsskyddet och förbundet att det fanns goda möjligheter att kunna påvisa inte bara att det föreligger en missgynnande lönesättning, utan också att den säsongsanställda kyrkogårdsarbetaren befann sig i en likartad situation som tillsvidareanställda med betydligt högre månadslön.

Nyligen har parterna nått en förlikning och målet har avskrivits. Utvecklingen av rättspraxis får därmed anstå.

Ombud för förbundet var förbundsjurist Annika Wahlström.

 

Man med utmattningssyndrom fick sjukpenning med stöd av senare tillkommen utredning

Försäkringskassan nekade en man, medlem i Ledarna, med utmattningssyndrom rätt till sjukpenning, med motiveringen att läkarintyget som medlemmen företedde inte innebar tillräcklig beskrivning av hur besvären påverkade hans arbetsförmåga. Efter den aktuella sjukskrivningsperioden gjordes en aktivitetsförmågeutredning som klart påvisade tillräckliga nedsättningar, men denna tog Försäkringskassan inte hänsyn till på den grunden att den gjorts efter sjukskrivningsperioden.

Medlemmen åberopade att det inte kan ställas samma krav på så kallade objektiva fynd vid psykiatriska diagnoser som vid fysiska diagnoser samt att sjukfallet inträffade under pandemin, vilket innebar begränsad kontakt till fysiska vårdbesök. Det framgår också av rättspraxis att man ska ta hänsyn till all medicinsk utredning som beskriver arbetsförmågan under sjukperioden, oavsett när det är genomförd.

Förvaltningsrätten höll med medlemmen och konstaterade att besvärsbilden varit konstant över tid samt att den utredning som gjorts efter sjukskrivningen stämde väl överens med de nedsättningar som beskrivits i läkarintyg från perioden.

Dom från Förvaltningsrätten i Uppsala, mål nr 4800-21
Ombud i målet var förbundsjurist Lise-Lotte Sjöstedt.

 

A-kassan fick inte stänga av chaufför med alkoholmissbruk

Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att körkortsåterkallelse på grund av alkoholmissbruk inte är ett sådant otillbörligt uppförande som kan medför avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning.

Fallet gäller en chaufför som inte hade visat varaktig nykterhet genom läkarintyg och han ansågs därför inte uppfylla de medicinska kraven för sitt körkort, vilket återkallades. På grund av detta avslutades hans anställning och han ansökte om arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetskassan beslöt att stänga av honom i 45 dagar då han ansågs själv ha orsakat att anställningen avslutats genom otillbörligt uppförande.

Lagen om arbetslöshetsförsäkring medger avstängning från rätt till ersättning om den sökande på grund av otillbörligt uppförande har skilts från arbetet och som exempel på detta kan nämnas onykterhet i arbetet, upprepade sena ankomster och frånvaro utan giltig anledning. Dessa regler syftar till att stänga av personer som misskött sig utifrån de normer som gäller inom arbetsrätten och som där kan utgöra skäl att avsluta en anställning.

Inom arbetsrätten gäller dock att en anställd inte får sägas upp på grund av sjukdom och enligt praxis från Arbetsdomstolen är alkoholmissbruk en sjukdom. Arbetslöshetskassan hade inte rätt att stänga av chauffören eftersom en körkortsåterkallelse av medicinska skäl inte kan ses som ett sådant otillbörligt uppförande som avses i lagen.

HFD:s dom 2023 ref 42
(Rättsskyddet var inte ombud i målet.)