Man med utmattningssyndrom fick sjukpenning med stöd av senare tillkommen utredning

Försäkringskassan nekade en man med utmattningssyndrom rätt till sjukpenning, då det ansågs att det saknades tillräckligt bra beskrivning i läkarintyget av hur besvären påverkade hans arbetsförmåga. Efter den aktuella sjukskrivningsperioden gjordes en aktivitetsförmågeutredning som klart påvisade tillräckliga nedsättningar, men denna tog Försäkringskassan inte hänsyn till på den grunden att den gjorts efter sjukskrivningsperioden.

Mannen åberopade att det inte kan ställas samma krav på så kallade objektiva fynd vid psykiatriska diagnoser som vid fysiska diagnoser och att sjukfallet var under pandemin, med begränsad kontakt till fysiska vårdbesök. Det framgår också av rättspraxis att man ska ta hänsyn till all medicinsk utredning som beskriver arbetsförmågan under sjukperioden, oavsett när det är genomförd.

Förvaltningsrätten höll med mannen och konstaterade att besvärsbilden varit konstant över tid samt att den utredning som gjorts efter sjukskrivningen stämde väl överens med de nedsättningar som beskrivits i läkarintyg från perioden.

Dom av Förvaltningsrätten i Uppsala, mål nr 4800-21. Ombud i målet var förbundsjurist Lise-Lotte Sjöstedt, 08-6766322.